malin♥

Sjätte september.

Telefonen ringde, det var Britta. Hon sa till mig att gå upp och göra mig klar. Hon skulle komma och hämta mig om ca 20 min. Det var bara att lägga på ett kol. Hon plockade upp mig och vi åkte iväg till Kinnekulle. Tog oss en sväng upp till utsiktstornet där vi satt och snacka om allting mellan himmel och jord. Känns så skönt att ha henne hemma igen. Man känner sig trygg att hon finns inom tio minuters bilfärd (fem om det är kris). Vi prata även lite om framtiden då vi har världen vid våra fötter (eller hur säger man?). Jag har just nu några val i livet som kommer att avgöra rätt så redikalt. Jag kommer så snart det är klar skriva ut det här. Man ska inte ropa hej förän man är över bäcken, så att säga. Återgår till Kinnekulle. När vi suttit på den kalla, fuktiga och hårda bänken lite för länge åkte vi vidare till munkängarna. Blev inte så att vi gick in i skogen utan vi satte oss på bänken vid parkeringen och fika. Vi fika på gifflar och kitkat, helt undebart. Det är något med elbrudarna och gifflarna. Britta och jag slutade aldrig att prata och det var hur trevligt som helst. På hemvägen stannade vi vid stenbrottet och tittade över "pölen". Klockan tickade iväg och det var efter det dags för hemfärd.

#1

#2

Älskar min Britta och hennes äventyr!

malin♥