malin♥

Idag var det ännu jobbigare att gå upp. Jag drömde en väldigt jobbig dröm i natt. Allt börjde med att Sara, Sandra och jag var åp bowlinghallens parkering. Vet inte vad vi gjorde där men skulle tro att vi hade varit på bowlinghallen. Vi gick över till nästa parkering, andra sidan gatan där det ligger en massa stora hus i verkligheten. I vilket fall det var en parkering där nu och det stod cirka åtta bilar där parkerade. Jag gick fram till en bil och kolla hur den såg ut inuti. Sara och Sandra stod vid sidan av parkeringen. Bilarna stod med nosarna mot vägen. Jag tittar bort någon sekund för att Sandra och Sara pratar med mig. Helt plötsligt börjar bilarna rulla iväg, jag springer efter dem men stannar halvvägs. En av de åtta bilarna börjar volta och vi springer iväg för att gömma oss bakom ett hus. Bilen som började volta exploderar och börjar brinna. Sara och Sandra tycker att vi ska springa härifrån eftersom vi inte gjort något. Fast jag sa att det var lika bra att vi ringer polisen för att det finns kameror på husen omkring och när de kollar på dem upptäcker de att vi var här kommer de tro att vi är skyldiga till något brott eftersom vi inte ringde polisen. Oskyldiga människor ringer polisen och säger vad de har sett.


Men någon hann före oss med att ringa så polisen, brandkåren var på plats en minut senare vi hade diskutionen. Jag drog med Sara och Sandra fram till poliserna. Självklart hann jag uppfatta att de flesta poliserna på platsen var heta som fan. Jag går fram till en polisman och frågar vad som har hänt. Han berättar att de tror någon har lossat på bilarnas bromsar för att få detta resultatet. Jag får panik och skriker nej och berättar att vi var på platsen när det hände och att de helt plötsligt bara började rulla. Polisen verkar känna mig sen innan och att han inte heller ser den händelsen om att någon skulle lossa på bromserna särskilt trovärdig. Polisen ger oss en tecken, ett teckan att vi får möjligheten att springa ifrån och aldrig titta tillbaka. Det tar oss knappt en halv sekund innan vi börjar springa.


Vi springer ikapp en lyxbuss på vägen, de kör inte så fort. Den försöker preja oss in i en husvägg. Jag försöker stoppa bussen från att köra närmare huskanten och packar med min hand på bussen flera gånger. Busschauffören blir vansinig och stannar bussen. Han är en stor muskulös man, han lyfter upp mig och slänger in mig i bussen. Jag får sitta i en superskön skinnfotölj-säte. Han sätter på mig ett bälte och jag kan därmed inte fly. Han köra igång bussen och säger att jag får skylla mig själv. I bussensitter min brors gamla kompisar. De börjar prata gamla minnen om när jag var liten. Killen som sattt till vänster om mig var bra snygg. Jag börjar hångla med honom och lyckades mitt uppe i allt få av mig bältet och satte mig längre bort i bussen. Jag kunde inte hoppa av bussen då den körde i ca 150 km/h. Vi var på väg mot Stockholm. Vägen och busshållsplatserna har jag drömt om förut. Jag kände igen mig men visste att det var i mina drömmar och inte verkligheten jag sett landskapen i. Väckarklockan ringde..


Mina ögonen är smått röda och jag är godissugen som fan. Får nog bli att ta en god glass eller dylikt på jobbet. Till mat idag lagade jag mig chili con carne, matvete och rivna morötter. Snart ska jag sätta mig på cykeln och cykla iväg till jobbet.

Borde jag bli filmmanusförfattare?

malin♥