AMERIKANSKT KÖRKORT!


En panikmorgon, av många anledningar. Vakna lite försent (egentligen inte), nycklar som har vingar och inga pannkakor gjorda. Jag skulle ta Hondan som jag brukar köra men pga att pappan inte hitat nycklarna till Mini Coopern tog han Hondan. Mamman fick komma hem med hennes bil Acura. Jag fick ta Acuran till min uppkörning och mamman fick ha Mini Coopern då hon har den andra nyckeln. Jag fick alltså ta en bil jag aldrig kört förut att köra upp i. Ingen panik jag tog allting svincoolt. Jag hann aldrig inse vilken stor grej det var. Nervös var jag såklart men det är inte samma sak som när man skulle köra upp hemma i Sverige. Nu har jag redan kört i fem år! Räkna ut det när jag fyllde i ansökan om de amerikanska. Fem år med all övningskörning och dylikt. Jag har redan i tre år fått köra alldeles själv. Jag får köra här då jag har mitt internationella körkort. Fast det var deras försäkringsbolag som krävde att jag skulle ta Oregonstate license. Så det var bara att göra det. Inget jag ångrar, det är lite ballt att äga ett amerikanskt körkort. Det internationella gäller bara ett år, så nu får jag även köra på min semestermånad. Provet gick snabbt. Jag fick köra ett varv runt kvarteret. Man fick inte prata med kontrollanten. Gissa om det blev lite obekvämt, stel situation. Jag fick en som verkade sträng och jag blev lite rädd och nervös. Fast allting gick jättebra. Hon fick även en chock när jag sa att jag snart var 22 år. Hon trodde jag var under arton. Ser jag verkligen så ung ut? Vi pratade alltså efter provet. De får ta körkort när de är femton med lite andra regler och något mer prov. In igen för att ta lite kort och skriva en autograf. Kortet ska jag inte prata om. De gör verkligen allt för att man ska bli så ful som möjligt. Man får ha en blåful duk bakom sig. Färgen gör att du ser blek och tråkig ut. För att toppa de hela får man titta på en punkt under kameran. Vilket gör att man ser ännu tröttare och nästan full ut. Jag kan säga att jag skäms över kortet. Så ful jag blev, herregud! Nu överdriver jag inte. I vilket fall var det glädjetjut i bilen hem över att körkortet var mitt. Som tur har halsonten släppt lite också.



vägen hem upplevde jag de knäppaste. Jag hade en bil framför mig och vi körde inte så fort. Helt plötsligt känner jag hur något tittar på mig. Det var en hjort som titta ut med huvudet från skogen. Den tittade på hur den första bilen körde förbi den och sen titta den på mig. Samtidigt började jag stanna. Fortfarande var det bara huvudet som syndes. Jag stannade helt för det var verkligen som den sa med blicken, nu kommer jag att gå över, okej!? Jag tittar på den och tänker. Ja, men skynda dig. Den börjar sakta gå ur skogen, börjar springa lite lätt men saktar ner igen när den kommit över. Jag hade skog på ena sidan och hus på den andra. Den tittar på mig igen och känns som den säger tack med blicken. Sjukaste ögonblicket i mitt liv på vägen. När jag körde vidare märkte jag hur min haka nästan var i mitt knä. Det var som jag visste vad som skulle hända. En mycket äcklig känsla må jag ju säga. Plockade upp ungarna på skolan. Tog med dottern till donatstället medan vi vänta på att sonen skulle sluta skolan. Swimteam som gällde och under tiden läste jag lite Harry. Jag blev avbruten en stund för att spela lite basket med sonen. Hemma för att äta godmat och massa Halloween godis. Tur att det snart är slut för jag bara äter och inte tränar pga. halsen. Umgåtts med familjen hela kvällen. Jag har hjälpt till att ta ner de Halloweendekorationerna som sitter högt upp eftersom jag är lååång i denna familjen. Missade även gitarr idag eftersom det var samtidigt som min uppkörning. Blir att öva EXTRA mycket om jag ska komma ikapp. Fast imorgon MÅSTE jag baka, annars blir jag galen. Stannade i affären på vägen hem från swimteam för att inhandla lite ingredienser.








Soon to be an american on a plasticcard..





malin

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback