malin♥

Nu sitter jag är, klockan är hyffsat mycket. Klockan är tio på kvällen. Jag som inte riktigt har kommit in i tidszonen och jag har numera bra rutiner på vilken tid jag ska kasta mig i sängen.

Lördagen startade med att jag sov sent, gick upp och fick våfflor till frukost med lite maple syrup. Som sagt även om jag tränar mycket kommer det inte hända så mycket eftersom jag äter som jag gör. Huvudsaken är väl att jag inte går upp mer utan såfall stannar kvar. Fast jag drömmer väl om att få en snygg kropp någon gång i framtiden. Jag tog sedan en trip med pappan till Colombia store. Där vi har rabatt på deras grejer. De är mitt nya stadium här. Jag köpte mig ett par jättebra jogging/walking shoe. Jag tog tydligen ett par utav de dyraste. Jag gav inte ens femhundra spänn för dem ändå var de i det dyraste lagret. Fattar ni hur mycket roligare det är att shoppa här.

Tillbaka hem för att vända i dörren. Jag plockade upp Felicia på vägen till Woodburn shopping mall. Det var grymt stort och jättebra priser. Jag köpte mig en tjocktröja, tröja, klänning, två t-shirtar, ett par träningsbyxor för ungefär tusen kronor. Allting var "märkeskläder" också, snuskigt roligt! Vi åt på en snabbkinarestaurang, svingod kyckling och sås!!

Felicia och jag spenderade lördagskvällen hos hennes. Vi var barnvakt medan föräldrarna var på ett party. Barnen sov och vi tittade på film och gotta oss med sallad, glass och lite godis. Vi var supermätta och satt och tjöta en hel del. Vet inte vad vi pratade om men tiden försvann helt och hållet. Vi bestämde oss för att promenera i skogen bredvid mig imorgon. För att föräldrarna skulle slippa köra Felicia dit imorgonbitti hängde hon med mig hem och sov över här. Vi somnade inte i första taget kan jag säga. Känns som jag har känt Felicia minst ett år eller något, hur skumt som helst att det kan vara så ibland.

Vaknade upp trötta efter den långa natten. Vi tog på oss träningskläderna och gick ner för att äta lite pannkakor. Jag var så snäll och duktigt och fixade det. Vi glodde på film medan de regnade ute. Såfort det blev uppehåll runt klockan ett tiden passade vi på att gå ut. Skogspromenaden är upp, ner,upp, ner, upp, ner. Det är aldrig slätt utan antigen uppförsbacke eller nerförsbacke. Så man känner det verkligen i röven.

Avsluta allt med lite bio, Abduction med godingen Taylor. Filmen var helt okej och denna gången tog jag ingen dricka så jag slapp vara jättepissenördig. Denna biosalongen var enorm och jag kan inte tänka mig att det var deras största under det taket heller. The bigger the better, indeed. Hem igen för att mysa lite med familjen innan sängdags. Det blev inte lika mycket studande som jag hoppades på.

Vaknade och såg till att barnen kom iväg till skolan. Jag gick och la mig en stund till för att ladda upp inför Cardio boot camp klockan tolv. Jag blev riktigt nervös innan jag åkte iväg. Dock försvann alla mina tankar när jag skulle över floden som går igenom staden. De brosystemet är inte att leka med. Hur många som helst och hur höga som helst. Jag blev lite rädd när jag åkte där för fan att åka fel också. Cardio boot camp var riktigt roligt och min tränare är fantastiskt. Jag var illröd i ansiktet när jag gick tillbaka till bilen. Lite pinsamt att gå igenom receptionen på ett college illröd, halv död i träningskläder. Vad blandat folk det finns här, riktigt underhållande. Jag var den yngsta i gruppen och det var jag lite besviken över. Hoppas det är mer i min ålder på gitarrkursen.

Nu sitter man här igen och ska skriva lite vad som händer i mitt liv i USA samtidigt som jag knaprar på mina supergoda chocolate-chips-cookies! Det är supervarmt och känns som det är i början av augusti. Det är fredag kväll och jag har inga planer förutom att ta det lugnt och ladda inför the weekend.

Jag har tränat minst en timme varje dag på maskinerna denna veckan. Tro inte att det händer så mycket, jag äter en himla massa efterrätter. Jag har även skypat mycket med min mamma och syrran. Jag har även suttit ute och läst en hel del Harry. I onsdags när jag var på väg in tittade jag upp i taket ovanför altandörren och såg till min skräck världens äckligaste spindel. Den var mega stor, den var ca 8 cm i diameter. Den var orange och hade blingbling, ett kors. Såfort mamman kom hem berätta jag om spindel. T.o.m. hon tyckte den var äcklig och hon är inte rädd för spindlar. Det fick bli ett jobb för pappan när han kom hem. Som tur var jag inte med och såg detta. Det blev ett kort på den i vilket fall.

Det mesta jag har gjort är att köra barnen fram och tillbaka till skolan. Denna veckan tar jag bara hand om ett barn då den andra är på skolresa. Vi gjorde panncakes på torsdags morgonen då hon började sent. Vi har nu bestämt att varje torsdag ska jag göra pannkakor. De börjar alltid sent då så det är en bra idé. Jag får ingen sovmorgon men jag kan ju alltid gå och lägga mig igen när de är i skolan. Vi åt pannkakorna med maplesyrup såklart. Det var riktigt gott!

Sen på torsdags eftermiddagen åkte vi till swimteam. Jag satt där och vänta tills det var över. Därefter väntades det en middag på den fina restaurangen på träningsstället och jag beställde mig en burgare med pommes frites. Fy bubblans vad gott det var med en riktigt hamburgare som smakade så himlans gott. Den smälte riktigt i munnen! När vi var klara gick vi till stadiumet för att invänta matchen USA - CANADA i damfotboll. Det var en riktigt bra match, rolig att titta på. Det var verkligen en upplevelse att gå på en match omringad av amerikanare.

Idag har jag bara softat. Det har varit över 35 grader i luften och över 25 grader i poolen. Det roliga var att jag tyckte det var lite kallt i poolen. Jag har blivit bortskämd med de varma vädret. Det kommer nog inte hända så många gånger i mitt liv att jag badar och gottar mig i solen den 23 september. Rättare sagt svettas som en gris och måste ta på mig solskyddsfaktor 30 och dricka iskall lemonade för att inte torka ut. Det är riktigt härligt och jag får igen lite sommar som jag jobbat bort. Jag började i den fjärde Harry boken idag också. Jag har redan börjat fundera på vad jag ska läsa sen när jag är klar med de alla sju böckerna. Jag måste dock läsa teoriboken för körkortet också. Ska göra provet så snart som möjligt. Den är hela 115 sidor lång. Provet består av 15 frågor fattade jag det som. Ska kolla upp lite mer i veckan. Får väl ta det om två veckor så det blir gjort. Bakat lite mer kakor idag och snart ska jag baka rulltårta!

Här kommer en liten bild på mitt rum och min garderob. Färgerna gör sig inte rätt men ni får en liten idé om hur det ser ut.

Fick lite skäll av min syster idag att jag inte uppdaterade tillräckligt. Fast jag hinner inte riktigt, eller hinner gör jag men det känns inte som jag har tiden till det. Jag vill bara göra annat och njuta av tiden här i USA. Nu har jag äntligen skaffat mig kontakt mellan kameran och datorn. Min familj är bäst som hade minneskortsläsare som de mer än gärna lånade ut till mig. Att jag inte ens kom på idén att fråga, pinsamt.

Jag har gått racet, vilket var roligt. Vi åkte spårvagn och nästan missade alla andra au pairer. De enda jag hann se var Felicia och hennes familj samt Ale med hennes familj. Resten försvann i folkmassan. Det var trevligt att gå racet och även höra på de överlevande. Detta inspirerar nog många tror jag. Helt annan stämning här än i Sverige, vet inte hur jag ska förklara det hela. Man behöver vara här för att förstå. Jag tog mig en tupplur efter racet, började få en huvudvärk. Jag var trött efter föregåendes dag dåliga sömn. Denna natten var bara snäppet bättre. När jag vaknade gjorde jag mig klar och möte upp Felicia Downtown. Vi fikade på en kaffe och snacka en massa. Kolla lite i fiiina affärer och sen köpte vi oss var sin biobiljett till filmen Drive. Se den inte, herregud vad dålig och seg film det var. Jag hade sett den på reklam och blev grundlurad. Den verkade så bra och ball men icke sa nicke. Felicia och jag satt och kommentera en hel del på svenska, haha. Köpte mig även en coca-cola, liten. Höll på att dö av skratt när jag såg den. Det var en liter coca-cola typ! Den var enorm och när jag var klar med den såg det inte ut som att jag hade druckit något, herrejisses alltså. Efteråt blev det McDonalds och vi hamnade på ett med konstigt folk. Vi sa till varandra att aldrig mer komma tillbaka dit. Så udda folk som gick dit. Jag blev lite sur då klubbdelen (mittendelen) bara var rostad på ena sidan och jag fick inte två gurkar utan tre. Helst vill jag inte ha några men pommes frites var goda. Jag hade svårt att avgöra om de var större. Kändes som kartongen var bredare men ändå inte. Tog ingen supersize eftersom jag inte hade kameran med mig. Vågade inte ha med den till bion. Hem för att sova lite, jobbet väntar imorgonbitti.

Nu ska jag erkänna hur min dag har varit, gällande jobb. Jag såg till att ungarna hade vaknat och såg till att de åt frukost och såg till att de fick med allt de packade igår. Sa hej då och ha så kul. Allt detta inom 40 minuter sen var jag ledig tills klockan två, då åkte jag till skolan och hämtade dem. Sen var jag ledig resten av dagen. Ja, denna dagen var helt underbar. Då jag gick och la mig en timme eller så till. Tränade lite på maskinen, skypa med mamma och syrranx2. Sen har jag bakat lite kakor med sonen och myst i soffan med familjen och Harry. Jag har numera börjat på bok nummer tre. Ikväll hjälpte pappan att registrera mig till College kurser. Det ska bli roligt och jag hoppas att jag kommer få lite mer vänner som känner till denna underbara stad. De kurser som jag har valt att börja med är Guitar 1, Cardio boot camp och Adventures dreamtime. Får se om jag överlevere boot campet men jag hoppas det. Så måndag och torsdag går jag i skolan för en hel timme. Dreamgrejen är bara två dagar i oktober. Ska registrera mig på mera klasser men inte hittat några jag vill gå. Ska ta körkortet också så jag har lite att göra.

Till att börja med tänkte jag svara vad som har hänt med Isabelle. För att det inte ska bli fel eller viskeleken av det hela hänvisar jag till hennes blogg. Var beredd på att tappa hakan för det gjorde jag.

Har lyckas träna på maskinerna nu så fett ska börja brännas. Dock har jag även börjat äta lite mer. Fast i försig äter jag ingen lagad rätt till lunch. De äter bara något lätt här borta. Kan ni gissa om jag var lite hungrig i början. Fast det går bra nu. Undrar om jag hade dött av hunger om jag jobbade som jag gjorde i Sverige. Jag har börjat få orken och passionen till mitt bakande också. Det kommer bli en hel del bakande genom detta året. Jag har numera varit med om två regniga dagar, vilket är helt okej. Det kommer att komma mer tydligen. Det regnar väldigt mycket här så jag ska allt köpa mig ett regnställ och ett par gummistövlar.

I fredags skulle Ale, Felicia och jag åka och bowla dock körde vi vilse och tiden rann iväg. Så vi hann inte riktigt så det fick bli att hänga lite framme på stan och ta en kaffe/frappuccino. Det var lite intressant att vara framme på stan. Det var gäng på "torget" som stod och dansa och hade sig. Det skulle ju aldrig hända hemma men här är det verkligen som på film ibland och det fascinerar mig. Jag har väl alltid trott, äh, det är på film. Fast jag har ju alltid förstått att de alltid finns en gnutta sanning som de har utvecklat men ibland står man där, mitt i filmen. Kommer man få ett sagoslut här i USA?

Väl hemma igen efter en liten mardröms känsla, det var som en blixt slog ner vid bilen. Alltså en lampa eller fotoblixt. Jag har pratat med min pappa här och jag var svinrädd att jag hade kört mot rött eller kört för fort. Fast de har inte hastighetskameror här utan det är polisen uppgift att mäta hastigheter. För att tala om det, är det helt normalt att köra 10 miles för fort. Det är det man gör och kör man med strömmen blir man inte stoppad även om det är fööööööörfort. Sen fanns det inget stoppljus så det kan det inte ha vara. Det är väl bara att vänta och se. För att inte tala när vi var mitt i stan och jag körde hemåt. Till vänster om mig satte polisen på sirenerna och jag fick mega panikkänslan och kallsvettades i några sekunder. Som tur var det inte till mig och jag kunde andas ut och klumpen av nervositeten i magen försvann. Men jag har inte varit så rädd på evigheter. Väl hemma kunde jag inte sova och läste nästan ut Harry och rullade runt i sängen. Det fick bli 4,5 h sömn innan jag tvingade mig upp. Funderar på om det var kaffet. För jag hade lugnat ner mer efter all skräck.

Har degat hela dagen idag och tittat på tv. Det finns lite att titta på när det finns 790 kanaler att välja mellan. Jag har till mesta dels tittat på Ghostwisper så är lite besatt. Tur att TiVo finns här och man kan få allt inspelat även om de går på 10 kanaler samtidigt för att sedan titta på det när jag vill och hinner. Vissa saker är så mycket praktiskare här. Fast vissa saker undrar man lite hur de tänkt. Det som jag "stör" mig på är att det inte går att känna om man har låst på toa. För det går inte att låsa in sig utan snurrar man på hantaget går det automatiskt upp. Sen till chokladen, jag älskar svenskchoklad och kommer önska mig det i födelsedagspresent och julklapp. Sen det dära att det är okej att svänga höger även om det är rött. Om det inte står en fin skylt, no turning on red. Fast jag är lite livrädd för det känns så fel. Jag brukar vänta om jag inte har en bil bakom mig för att det tar emot. Om man har en bil bakom känner man hur de blir frustrerade och man måste köra. Hoppas jag inte tar med mig den vanan hem bara, annars blir det dyrt.

Idag tänkte jag åka till Washington square för att shoppa med de andra men orkade inte riktigt pga den dåliga sömnen och sonen vill ha lite sällskap. Vi bakade lite chokladbollar med rinnande vanilj och rörsocker, de blev mer än okej. Fast de smaka inte som hemma men man kan fortfarande trycka flera ner. Det blev även en browniekaka, de smakar dunderbra må jag säga. Det roliga är att det enda man tillsatte var ett ägg till en massa pulver. Det låg redan chokladbitar och hela kittet i, smidigt och gott. En chokladig efterrätt till middagen som var tacos. Kan säga att det inte alls är som Sveriges. Som tur har jag hittat en standin för mitt kebabsås konsumerande, Ranchsåsen. Jag kanske har skrivit det innan men den funkar fint fint. Imorgon blir det att gå en mile för botemedlet mot cancer. Man betalar en summa och går en mile för att samla in pengar till att hitta botemedlet. Hela staden är involverad och alla au pairer med familjer ska samlas och gå ihop. Ska bli bamsekul att träffa alla. Hoppas alla kan komma. Vi har även fått snygga t-shirtar! Jag lovar att jag ska snart införskaffa mig kortläsare så jag kan dela med mig med massa kort.

Som ni märker orkar jag inte läsa igenom mina inlägg och det svenska språket lider där efter. Nu ska jag läsa lite Harry innan jag somnar för att gå upp tidigt. Racet startar halv nio imorgonbitti.

Förresten har jag berättat att jag ska bli MOSTER!! Superstort och det blir i februari. Kommer dock bara att skypa med honom/henne det första halvåret. Tror att det kommer bli en pojke men inget vi vet förän i februari som sagt.

Jag njuter och tiden flyger iväg. Snart kommer jag sitta på flyget hem. Med det vill jag skänka en tanke till Isabelle som inte fick en andra chans utan blev satt på planet hem.

Jag börjar vänja mig vid vägarna och börjar känna mig säker i de femvägarskorsningarna med 15 olika körfält. Jag springer fortfarande dock lite vilse i det stora affärerna med det funkar väl. Jag har under en tid nu letat efter pärlsocker, de vet knappt vad det är. Jag har även varit med dottern på swimteam. Det var mycket underhållande och tiden där kommer att gå fort. Tränaren är snygg och rolig som grädden på moset tränar ett killteam på andra sidan i min ålder, i speedos. Ja som sagt tiden kommer gå fort. Jag har även tagit en kvällskaffe med Felicia. Vi hamnade på McDonald's då Starbucks hade stängt. Vi satt där en stund och drack våran iskaffemocca sak och prata på svenska. En luffare satt bakom Felicia och sprang flera gånger förbi. Tillslut så stannade och fråga vart vi var ifrån. Han blev helt till sig och satte sig vid oss och började prata en massa. Vi fråga lite om hur det var att ha hela sitt liv på en kärra och sova ute varje dag. Han hade sin gitarr och var lycklig med sitt liv. Han kunde lätt sett hur bra ut som helst om han tog på sig hela kläder, tog sig en dusch och klippte sig. Han var lite speciell men det blir man väl genom att spendera livet i det okända. Han ville visa oss runt och så men det blev att vi sa hej då och åkte därifrån. Behöver jag skriva att vi aldrig kommer att åka dit igen. Det var lite roligt och spännande fast ändå lite läskigt.

Jag har gjort ett försök på att börja träna men jag fick inte igång maskinerna i träningsrummet så det får bli att fråga lite snyggt hur de funkar. Jag börjar nu få lite kännedom om andra au pairer som bor i trakterna. Kommer bli jätteroligt att få mer kompisar och komma igång med det sociala livet. Ska anmäla mig till skolan snart också. Ska nog lära mig att spela gitarr.

Jag hinner inte skriva lika mycket som jag skulle vilja men inget att göra åt. I lördags såg jag dotterns första fotbollsmatch (soccer). Den var klockan tolv på dagen och jag hade smörjt in mig i solskyddsfaktor 30 för att kunna sitta där i lite mer än en timme. Det var inte ett enda moln på himlen. Jag har nog bara sett något moln en dag så länge jag har varit här. I vilket fall efter jag hade suttit där i tjugo minuter började min hud bubbla. Jag skojar inte när jag säger det. Där jag hade bränt mig innan blev det blåsor, svin läskigt. Det fick bli att lägga min t-shirt över de bubblande områden. Jag satt still hela matchen ändå svettades jag som en gris. Det var hur varmt som helst och ingen vind för fem öre. Det var lite plågsamt men jag överlevde, jag hade en vattenflaska med mig som jag drack upp. Sen var det hem med hela fotbollslaget för att kasta sig i poolen. Låg där och bubbla hela eftermiddagen. Åt mat och sen tittade vi lite på film och tog det lugnt. Värmen tog koll på en så det blev sängen tidigt.

Söndagen var extra spännande. Felicia och jag, en tjej som också är svensk au pair i Portland, hade bestämt att träffas nere i stan och ta en fika. Jag slog in adressen på gpsen och jag körde bara fel en gång, haha. Inne i stan är rena labyrinten. körfält uppe och nere. Gpsen sa sväng vänster, vilket det inte gick att göra. Jag tittade upp och ser över mig. Ja där uppe går det att köra vänster. Det vara bara att första att vänta. Jag har börjat vänja mig vid att köra fel. Jag undrar om jag kommer att lära mig köra utan gpsen. Jag träffade upp Felicia och det var första gången jag träffade henne. Det kändes dock som vi redan kände varandra, skit bra! Vi fikade på Starbucks och jag tog mig en Frappoccino caramel. Den var jättegod men massa karamellsås, grädda och knappt något kaffe. Starbucks härstammar från Portland så jag kan säga att det finns exakt överallt. I stan låg de typ tre minuters gångavstånd. Shoppade lite runt i stan. Det blev en stickad kortärmad kofta typ med ett bälte i midjan och en Billabong t-shirt. Jag var även inne på Victoria's secret och prova miljoner olika modeller. Jag hade jätteroligt med Felicia och vi drog hem vid klockan fyra då hon skulle iväg på kalas. Som vanligt krånglade gpsen på vägen hem men det gick smidigt ändå. Jag tog mig hem på egen hand då gpsen ville att jag skulle köra åt fel och allt möjligt. Ingen panik som tur börjar jag känna igen mig lite i vilket fall. Hem är mycket lättare än in till stan. Hemma igen för att äta hemmabakad pizza gjord på grillen och gå igenom veckans schema. Mega trött la jag mig i sängen för att sova. Benen hade även börjat värka. Jag läste lite Harry Potter och orkade knappt hålla ögonen öppna. Tro inte att jag somna för det. Låg och vred mig till klockan blev halv fyra. Jag blev ganska arg på mig själv då jag skulle upp klockan sex och jag var jättetrött.

Jag somnade tillslut efter att ha läst ut Harry Potter boken och vridit mig om och om igen. Vaknade ganska pigg. Gick ner för att fixa lite frukost och mamman fråga hur jag hade sovit. Jag sa att jag hade svårt att somna. Tanken slog mig om fullmåne. Jag sa att jag funderade på om det var fullmåne och hon svara direkt jajjemen. Det hade varit en jättestor gul fullmåne. Jaha, fick jag reda på varför jag inte hade somnat. Skjutsade iväg barnen till skolan och på vägen hem köpte jag nybakta bagel. Ah, det är helt underbart gott. Jag uppmanar er till att prova en rostad bagel med philiadelphia på. Går även att lägga en skinka emellan också. Bagel går att köpa på de flesta ica affärer som har minibageri. Har även ätit en vaniljpudding, nej mena vaniljyoghurt till fruost. Det är ungefär samma sak här tycker jag, 33% socker i en 170g yoghurtförpackning. Jag kan säga att det är en som efterrätt. Snart ska jag iväg till en jättestor affär och köpa lite grejer. Hoppas jag hittar dit och kommer hem. Ska googla lite innan jag åker. Hur hade jag klarat mig i utan google?

Dagarna bara flyger förbi här. Jag vet inte hur jag ska förklara mina dagar. Jag har en hel del fritid nu när barnen har börjat skolan. Till en början var vi på massa BBQs och hade lite poolpartyn. Kameran har jag inte fått upp så mycket, vilket är illa. Men såfort jag har köpt mig kortläsare ska jag dela med mig lite mer. Jag har kört lite mer bil, skjutsat till fotbollsträning och sprungit lite ärenden. Vädret är fortfarande kanon, så jag har tagit mig en promenad i den fina skogen bredvid huset och gått en sväng. Ska köpa mig ett par rejäla skor och börja promenera som attans i den fina skogen. Träden växer så bra att du kan gå i regnet utan att bli blöt. Slappat lite i poolen och läsa en hel del Harry Potter. Jag mår gott här och snart börjar allvaret, på måndag ska jag börja jobba ordentligt. Vardagen kommer ikapp hur man än gör.

Idag tog jag bilen helt själv och körde in till stan. Alltså på stora vägar går det fint, det är inte svårt att köra rakt fram. Det är mer jobbigt i det stora centrumet. Hitta bland alla Ave och Street. Jag hade som tur GPS till min hjälp fast den sa inte vart parkeringshuset var så jag fick cirkulera runt lite och tillslut så hitta jag. Jag fixade mitt ärende gällande min vistelse här. Allting som har med regeringen att göra får man gå igenom en metalldetektor och ta av sig sina bälten och de rotar igenom hela väskan. Allting gick bra och jag promenerade tillbaka till bilen. Jag skulle till en affär för att leta efter vaniljsocker. Det är tydligen inte vanligt här, de har flytande vanilj istället. Får se hur min kladdkaka blir. Får experimentera lite då de inte heller har decilitermått och dylikt. Tur att jag gillar att kladda. Nu är det helg och jag tror vi ska äta pizza ikväll. Det ska bli roligt, då pizzan kommer till dörren och pizzan är tjock och enorm. Tillbaka till affären, jag hittade den inte utan sket i det. Körde vilse då GPS höll på att krångla. Var nästan så jag fick rycket på den. Men det var bara att ta djupa andetag och lyssna på de extremt bra låtarna som gick på radion och följa sin instikt. När GPS sa gör u-sväng tog jag en högersväng och det visade sig att jag kom hem på egenhand. Tur att jag inte fick min mammas lokalsinne, annars hade jag kört till Kanada eller något. Där med blev det rubiken. Kände mig så himla liten när jag körde runt i staden.. där 1,2 miljoner människor bor i.

Vill även tillägga att familjen är helt underbara, de hjälper en med allt och man har roligt. Det enda jag saknar är chokladpuddigen och tacos, pga att Britta och mamma skulle äta det och prata om det i skype. Nu får det bli att läsa lite Harry Potter i det fina vädret.

Det har varit kanonbra dagar och jag trivs jättebra. Vädret är liiite väl varmt då jag in princip brände upp mig första dagen. Jag har kört runt i staden och börjar vänja mig vid breda väga och en mega bil. Tittat lite på de kurser som jag ska ta, det finns mycket roligt att välja mellan. Sen har jag skypat ganska mycket med syrran och mamma. Inte för att jag längtar hem eller så (än) utan för att det är lite roligt. Man är ju van att prata med vissa personer nästan varje dag. Engelskan börjar sitta riktigt bra nu och man tänker t.o.m. på engelska. Vem trodde att det skulle hända? Inte jag i vilket fall, jag trodde jag skulle få traggla den ordentligen. Jag har även lånat Harry Potter boken av familjen och börjat läsa. Det jag har svårast med är nog skrivningen, stavningen av alla ord man bara vet hur de låter. Ska nog ta en sväng förbi biblioteket här också.

Jag tänkte att jag ska skriva lite kort och gott om vad som har hänt mig. Jag har varit inne i New York city och vandrat. Vi fick en busstur runt och fick chansen och se omkring ordentligt. Det är så mäktigt och jag ska tillbaka dit då jag missade Wallstreet. Jag kan säga att jag har fått en hel del resfeber. Dåliga är nu att jag inte kan dela med mig med mina fantastiska bilder. Jag hade ett grymt bra tjejgäng med mig hela resan och det är så synd att vi inte var i samma stad. Jag var den enda på ca 120 personer som skulle till Portland.

På fredagen var det dags att säga hej då. Jag kan inte förklara hur fort den veckan gick. Jag har inte koll på att det är september. För mig är det fortfarande tjugonionde augusti och kommer nog vara ett tag till. I vilket fall, tanken var att jag skulle flyga från NY till Minneapolis och från Minneapolis till Portland. Jag hade även med mig två stycken som skulle till Minneapolis. Fast när vi kom fram till gaten visade det sig att flyget var försenat till Minneapolis med tjugominuter. Vilket betydde att jag bara skulle ha tjugo minuter på mig att kliva på Portlandflyget i Minneapolis. Så jag fick glatt fråga mannen som stod bakom disken i våran gate och fråga om jag hann med det eller hur det funka. Han sa nej och började smattra på tangetbordet. Jag fick två nya biljetter och sa att jag skulle flyga genom Atlanta istället och jag skulle kliva på flyget...NU! Behöver jag skriva att jag fick en liten chock? Jag tog min väska och sa hej då till de andra för att snabbt kliva på flyget till Atlanta. Jag hamnade bredvid en engelska&matte lärare. Jag frågade honom lite snällt hur långt tid detta flyget skulle ta och vart Atlanta låg. Jag fick svaret cirka två timmar och att det bara låg söder ut. Nu började paniken om när i Portland skulle jag vara framme. Hade allting fixat sig med min väska och allt. Jag behövde få tag i min familj också, med vilket telefon? Jag kom fram till Atlanta och den flygplatsen är inte att leka med. Det var ENORM!! Flera meter långa gångar som hade åkband på sidorna. De anställda hade något slags motordrivet fordon för att ta sig fram. Men jag kom fram till min gate och pustade lite ut. Jag hittade payphones och tänkte slå en signal. Då stötte jag på nästa problem. Hur använder man en sådan utan instruktioner. Jag fick haffa en anställd som inte heller visste hur det fungerade.

Som tur fick jag gå till mitt flygbolag och ringa ett samtal då det är deras fel att jag är försenad. Fast såklart svarade inte min familj. Inte så konstigt då det fortfarande var normal arbetstid där borta. Tanken var att jag skulle vara framme klockan sju deras tid. Vilket jag nu forstod att jag inte skulle skulle vara då flyget gick klockan fyra deras tid och jag hade flygit söder ut. Jag lyckades slänga iväg ett sms och fick svar som tur var. Då var det fixat och nu behövde jag bara att vänta på flyget. Det blev såklart mer förseningar och de byte gate flera gånger. Jag tog mig två cheeseburgare på McDonald's, jag var tvungen kände jag. De kostade runt tretton kronor styck. De hade rålök i stora bitar och tre stycken gurkor. Jag som trodde att det var samma dressning världen runt men tydligen inte eller så var den andra löken slut och personen som gjorde den inte utbildad. Köttet smakade inte alls som det vi har i Sverige. Hur har det lyckas bli så stort här är min fråga när det smakar som det gör. Eller är jag bortskämd med våran standard? Precis innan flyget skulle gå började jag prata med ett par från Florida. De var super trevliga och de önskade mig lycka till. Jag pratade även med dem vid bagage claim tillsammans med en annan pudding som jobbade för ett norskt företag. Jag klev av planet klockan tjugo över tio, Portland time. Det var så skönt och jag var så trött. Jag kunde knappt sova något på planet då det stack i mina fötter och ben. Jag satt även vid gången och folk gick in i mig hela tiden, skit irriterande. Jag blev upplockad av pappan och sonen, allting gick jättebra. En snabbtur i huset medan de andra sov. Sen var det bara att kasta sig i sängen. Min totala restid var tolv timmar. Jag var nästan uppe ett dygn och gått som ett stressad höna! Men allting gick bra och jag är stolt över mig själv att jag inte fick panik utan höll huvudet kallt. Fast vad hade det hjälpt om jag fick panik.

Jag har inte uppdaterat pga att det är jobbigt att inte ha å, ä, ö. Så om en dag kommer jag skriva om mina äventyr jag upplevt hittills. Jag mår bra och allting kommer bli bättre.

 

 

malin