malin♥

Jag tänkte att jag ska skriva lite kort och gott om vad som har hänt mig. Jag har varit inne i New York city och vandrat. Vi fick en busstur runt och fick chansen och se omkring ordentligt. Det är så mäktigt och jag ska tillbaka dit då jag missade Wallstreet. Jag kan säga att jag har fått en hel del resfeber. Dåliga är nu att jag inte kan dela med mig med mina fantastiska bilder. Jag hade ett grymt bra tjejgäng med mig hela resan och det är så synd att vi inte var i samma stad. Jag var den enda på ca 120 personer som skulle till Portland.

På fredagen var det dags att säga hej då. Jag kan inte förklara hur fort den veckan gick. Jag har inte koll på att det är september. För mig är det fortfarande tjugonionde augusti och kommer nog vara ett tag till. I vilket fall, tanken var att jag skulle flyga från NY till Minneapolis och från Minneapolis till Portland. Jag hade även med mig två stycken som skulle till Minneapolis. Fast när vi kom fram till gaten visade det sig att flyget var försenat till Minneapolis med tjugominuter. Vilket betydde att jag bara skulle ha tjugo minuter på mig att kliva på Portlandflyget i Minneapolis. Så jag fick glatt fråga mannen som stod bakom disken i våran gate och fråga om jag hann med det eller hur det funka. Han sa nej och började smattra på tangetbordet. Jag fick två nya biljetter och sa att jag skulle flyga genom Atlanta istället och jag skulle kliva på flyget...NU! Behöver jag skriva att jag fick en liten chock? Jag tog min väska och sa hej då till de andra för att snabbt kliva på flyget till Atlanta. Jag hamnade bredvid en engelska&matte lärare. Jag frågade honom lite snällt hur långt tid detta flyget skulle ta och vart Atlanta låg. Jag fick svaret cirka två timmar och att det bara låg söder ut. Nu började paniken om när i Portland skulle jag vara framme. Hade allting fixat sig med min väska och allt. Jag behövde få tag i min familj också, med vilket telefon? Jag kom fram till Atlanta och den flygplatsen är inte att leka med. Det var ENORM!! Flera meter långa gångar som hade åkband på sidorna. De anställda hade något slags motordrivet fordon för att ta sig fram. Men jag kom fram till min gate och pustade lite ut. Jag hittade payphones och tänkte slå en signal. Då stötte jag på nästa problem. Hur använder man en sådan utan instruktioner. Jag fick haffa en anställd som inte heller visste hur det fungerade.

Som tur fick jag gå till mitt flygbolag och ringa ett samtal då det är deras fel att jag är försenad. Fast såklart svarade inte min familj. Inte så konstigt då det fortfarande var normal arbetstid där borta. Tanken var att jag skulle vara framme klockan sju deras tid. Vilket jag nu forstod att jag inte skulle skulle vara då flyget gick klockan fyra deras tid och jag hade flygit söder ut. Jag lyckades slänga iväg ett sms och fick svar som tur var. Då var det fixat och nu behövde jag bara att vänta på flyget. Det blev såklart mer förseningar och de byte gate flera gånger. Jag tog mig två cheeseburgare på McDonald's, jag var tvungen kände jag. De kostade runt tretton kronor styck. De hade rålök i stora bitar och tre stycken gurkor. Jag som trodde att det var samma dressning världen runt men tydligen inte eller så var den andra löken slut och personen som gjorde den inte utbildad. Köttet smakade inte alls som det vi har i Sverige. Hur har det lyckas bli så stort här är min fråga när det smakar som det gör. Eller är jag bortskämd med våran standard? Precis innan flyget skulle gå började jag prata med ett par från Florida. De var super trevliga och de önskade mig lycka till. Jag pratade även med dem vid bagage claim tillsammans med en annan pudding som jobbade för ett norskt företag. Jag klev av planet klockan tjugo över tio, Portland time. Det var så skönt och jag var så trött. Jag kunde knappt sova något på planet då det stack i mina fötter och ben. Jag satt även vid gången och folk gick in i mig hela tiden, skit irriterande. Jag blev upplockad av pappan och sonen, allting gick jättebra. En snabbtur i huset medan de andra sov. Sen var det bara att kasta sig i sängen. Min totala restid var tolv timmar. Jag var nästan uppe ett dygn och gått som ett stressad höna! Men allting gick bra och jag är stolt över mig själv att jag inte fick panik utan höll huvudet kallt. Fast vad hade det hjälpt om jag fick panik.