malin♥

Skjutsade iväg ungarna till skolan och sen var jag klar. Dessvärre kan jag inte spendera mina timmar på något nyttigt. Jag tittade på How I met your mother och skypa med familjen där hemma i Sverige. Jag tog mig däremot en superlång dusch. Vilket jag behöver, tänker otroligt bra i duschen av någon anledning. Elena slutade tidigt och kom hem till mig. Vi åkte till Joanna, vilket är en affär med allt pyssel och hobby. Allt från att sy, bakning och ramar. Allting finns i denna butiken. Jag behövde inget och kom endast ut med en godisbit. Hittade äntligen den stora kitkaten. Kassörskan titta lite konstigt på mig och fråga om jag bara skulle ha en godisbit. Fick glatt förklara att jag var där med en kompis och jag inget behövde.

Skjustade ungarna till skolan och sen var det hem och vila. Jag satt vid datorn tills jag drog iväg till min zumba. Inte för att träna utan för att få en underskrift på de får timmarna jag lyckades gå på innan jag bröt ankeln. Jag blir lika arg varje gång jag tänker på det dumma fallet. Fallet som skrev om mina framtidsplaner. Hem snabbt för att fixa middag till tjejerna. Jag skulle skjutsa dem från lacrosse till fotbollen. De små liven får då äta i bilen. När jag hade släppt av alla ungar kunde jag pusta ut. Elena kom och hämta mig. Vi åkte iväg till bion. Vi såg filmen What to expect when you are expecting. En rolig underhållande film! Elena och jag hade hela biografen för oss själva de första 10 minuterna. Efter det hade vi sällskap av en kvinna. Vi kände ändå en viss frihet. Alla tre satt nämligen och skratta högt ut så det eka i biosalongen.

Under gårdagen gjorde jag upp en veckolista i mitt huvud. Saker jag borde få klart under veckans gång. Jag tog äntligen tag i mitt största bekymmer, som jag ser varje dag. Städning av mitt rum. Jag fick äntligen i ordning på mitt rum. Det tog sin lilla tid eftersom jag hela tiden hittade andra saker att göra. Skypade lite, chattade lite och rensade även min plånbok. Jag är en människa som omedvetet samlar på kvitton. Min plånbok blir alltid megatjock av kvitton och det tar evigheter innan jag tar mig i kragen och rensar. Spelar ingen roll att jag stör mig på det. Har många gånger fått skämta bort det på krogen. Fast det har även gett snygga killar en öppningsreplik, haha. Fick mata mig själv idag och studsa iväg till skolan. Sonen hade en bandkonsert. Alltid lika roligt att se honom spela sin saxofon. Det blev lite långdraget då det var hela högstadiumet som spela, många band och mixer. Träsmak i röven då deras gymläktare är hård och trång. Det värsta hände mig på de bänkarna. Jag satt och tittade ner. Ser denna pappa kliva in i gymmet. Han såg ut som en stenhård, elak som tror han är bäst i världen pappa man ser i filmer. Jag målade upp värsta skräckhistorian i mitt huvud. Såklart så sitter hans fru bakom mig. Så han går upp och sätter sig precis bakom mig. Det var däremot inte det värsta. Han var jättelång och det är så trångt att jag får ett knä på vardera sida. Det kändes som jag satt i hans knä. Jag kände mig verkligen super obekväm. Hans fru frågade om de skulle flytta lite längre bort så han fick plata med sina ben. Så säger han med världens sliskaste röst, nej detta är perfekt. Han markerar verkligen ordet perfekt. Mådde dåligt i några sekunder innan jag lyckades blockera denna händelsen i mitt huvud och koncentrerade mig på konserten. USCH SÄGER JAG BARA!!

Dagen då USA hedrar minnet av de soldater som har mist sitt liv i krig. Behöver jag säga hur ont i magen jag fick när jag såg alla blommor på kyrkogården. Det är så otroligt många som har dött i krig. Det gör ont i mig att de dör för sitt land. En ädel sak att göra men det känns så onödigt. Alltså att kriga känns onödigt. Varför ska det finnas så stora konflikter att vi måste kriga, att vi måste förlora våra nära och kära. Idag kom mamman hem från sin resa. Hon har varit hos sin syster. Hennes systers son tog studenten. Jag passade på att slappa hela dagen eftersom pappan också var ledigt. Jag var ledig helt enkelt. Imorgon ska det bli nya tag. Idag slappade jag och bakade chokladsnittar. Vilket är superuppskattat av kakmonstret, pappan. Hans favorit efterrätt är kakor. Vi åt en välkommen hem middag, grillat! Spenderade kvällen med min kära familj.

Humöret var inte på topp denna dagen. Jag var supertrött på att hoppa runt på ett ben. Jag ville bara spy åt det. Familjen märkte även att jag inte var på humör. De frågade hur det var med mig, vilket är förstårligt. Jag var bara så less på att ha benet i en jävla skena och inte kunna gå på den. Jag skulle iväg på en hej då fest men glömde helt bort det. Vilket jag inte kom på förän några dagar senare. SHAME ON ME! Jag spenderade min dag genom att titta på filmen The social network och tv-serien How I met your mother. I Sverige var det även morsdag så jag skypade med alla där hemma inkluderat mormor. Jag ringde även upp pappa en sväng. Var lite skönt att få spy lite galla över mitt ben. Jag äter inte några smärtstillande längre heller, så smärtan går till mitt huvud ibland.

Numera ligger jag alltid kvar i sängen. Matlusten är inte den största. Jag blir inte hungrig så snabbt på morgonen som förut. Jag antar att det beror på att jag inte slösar någon energi. I vilket fall så skypade jag med Sandra en jättelång stund. Hon skulle sedan sova och jag skulle med pappan och hämta bilen på verkstaden. Hem igen för att invänta middagen. Åt snabbt för att komma iväg till Fille. Precis när jag skulle åka iväg började det regna massor och det åskade även. Det åskar väldigt sällan här. Som jag har längtat! Jag tycker det är så supermysigt. Fille och jag gjorde inte så mycket mer än att titta på tv och snacka. Tiden bara försvinner och man kan prata om allt från himmel och jord. Kom hem sent och skypade lite med Andreas innan jag gick och la mig igen.

Jag låg i sängen hela dagen till klockan blev tolv. Jag snackade med massa godingar från Sverige hela morgonen. Jag tog ingen smärtstillande. Jag mår rumpa av dem. Klart jag har ont med det är inte värt det. Smärtan går att hantera. Jag fixade mig i ordning och gick ner för att äta frukost/lunch klockan ett. När jag ryckte i kylskåpsdörren sa pappan hej då till mig. Han skulle iväg med grisen till skolan för att välsigna grisen. Det var inget jag kunde missa så fick hoppa maten och sätta mig i bilen. Jag skratta hysteriskt åt Pippo när han skulle in i bilen. Han var en redig gris. Det verkade som han tyckte om bilresan. När vi var framme slutade han att tycka om popcorn. Inget bra och han tvärnita framför kyrkodörren. Min första tanke var att han är djävulens gris. Inget jag kunde säga högt däremot. Dottern kom ut och lyckades hitta mattanten. De fick morötter och grisen kom in i kyrkan. Han fick gå fram i kyrkan och få sin välsignelse från prästen. Alla var helt till sig. Det var lågstadieklasser som satt där inne. Pippo var en hit. Efteråt var jag helt slut. Jag hade inte gjort så mycket men jag var helt slut. Jag hade ingen energi och svimmade nästan. Fick lite vatten och satte mig i bilen. Hem för att äta och vila. Fille kom strax efter att hon hade slutat. Vi trog till panda express och affären för att köpa lite gott. Precis när vi skulle sätta på en film kom Elena. Vi började egentligen att titta på en dokumentär om en familj i West Virgina men det gick inte att titta klart. Vi tittade på filmen friends with benefits. Ur gullig film som man vet vad som kommer att hända. Fille drog hem efter filmen. Elena och jag drog ett eller två avsnitt av vår serie Being Human. Ingen serie jag har fastnat för men den växer!

Jag sov tills jag fick besök runt klockan tolv. Det var Stephanie och Alina som kom på besök. Vi tittade på filmen Big Daddy och åt basebolls muffins. Jag var inte det trevligaste sällskapet. Jag gick på mina smärtstillande och var allmänt seg och trött. De åkte hem för att jobba efter filmen. Jag kröpt tillbaka till min säng. Skypade lite med Andreas för att sedan sova lite mer. Mådde inte så värst bra av tabletterna och minskade på dosen. Gjorde inte mycket mer denna dag förutom äta middag med familjen och sov. Nervblockeringen släppte efter halva dagen. Jag kan numera vicka på tårna och röra på foten. Inget att rekommendera då det gör ont att röra på foten inuti skenan.

Nervblockeringen började släppa mer och mer. Däremot inte helt utan kände bara på vänstersidan och kan fortfarande inte röra tårna. Jag fick ta lite piller för lindra smärtan. Jag blev helt snurrig och mådde inte alls bra. Jag blev sängliggandes hela dagen. Hela rummet snurrade. Jag lyckades dock pricka in ett skypesamtal med min bror och middagen. Annars sov jag resten av tiden. Känner mig så effektiv och är mycket till nytta. Älsklings Sandra fyller hela 23 år idag, grattis!

Livet leker... INTE som sängliggandes. Som tur sitter fortfarande nervblockeringen i och jag känner ingenting. Jag kan inte ens röra min tår. Det känns som benet, tårna och foten är kallt men det är de inte. De är jättevarma. Kroppen kämpar för fullt att läka allting nu. Jag kröp ut till soffan och tvn utanför mitt rum. Jag skypande med Britta. Vi bestämde datum till Hawaii och bokade biljetterna. Det kändes otroligt roligt! Mot kvällen började jag bli rastlös. Jag inväntade även plågsam smärta eftersom nervblockeringen skulle sitta i 12-18 timmar. Jag åt mat med familjen och efteråt passade jag på att baka lite chocolatechipcookies. Nervblockeringen satt fortfarande i mot alla odds så det var helt enkelt meningen att jag skulle få baka lite. Somnade tidigt, fortfarande inte superpigg. Jag ska ha foten i högläge 23h/dygn och kyla det med is.

Dagen jag inte har längtat efter. Jag skjutsade iväg barnen till skolan. Jag hade inte ätit eller druckit något sedan igår klockan nio på kvällen. Jag var både hungrig och törstig. Dessvärre fick jag inte inta något. Jag tog mig en dusch och åkte sedan till sjukhuset. När jag parkerade utanför ringde telefonen. Det var sjukhuset. De undrade vart jag var. Jag skulle opereras om tjugo minuter och skulle ha checkad in två timmar tidigare, klockan åtta. Med paniken i rösten förklade jag gott och väl att jag var utanför och att de hade sagt att operationen var klockan tolv. När jag kom upp sa de att det var lugnt och att de skulle lösa sig. Jag bad om ursäkt och fick skriva på miljoner olika papper. Jag fick gå till mitt rum, rum nummer fem. Mitt turnummer är fem så jag blev lite lugnare. Jag fick ta på mig en av de fula amerikanska sjukhusnattlinnena som är uppen där bak. Tur att amerikanarna är stora och jag fick runt den ett och halvt varv så jag slapp visa rumpan. Jag såg super tjock i den för den hade kuddar där fram som de koppla till varmluft, så man slapp att frysa. Det var även bevisat att man minska infektionsrisken genom att hållas varm före och efter operation. Jag fick titta på en informations video och sköterskorna förklara massa saker. Jag fick träffa ungefär fem eller sex sköterskor. Alla skämde bort mig och var extra trevliga. De alla visste att jag kände mamman. Så jag var verkligen V.I.P. Alla sköterskor berätta vad jag gjorde här och sen fick jag förklara vad jag gjorde här. Det var väl för att verkligen, verkligen, verkligen säkerställa att jag var där för att operera höger ankeln. De märkte även ankeln med spritpenna. Jag fick skriva på lite mer papper om risker osv efter att de förklarat allting vad som kommer att ske och vad som kan hända. Sen var det dags för att få dropp. Herrejisses, nu ska jag erkänna en sak. Jag har haft det förut men fick det då i armvecket. Nu skulle jag få den i handen, vilket jag har panik över. Jag är så rädd att de ska ryckas bort och slita av hela handen på mig. Jag får rysningar och håller för händerna när jag pratar om det. Sköterskan sa att hon hade hört att jag var lite freaky om att få den i handen. Jag skulle då spela tuff och satte på mitt gameface och sa att hon får sätta den i handen. Hon började nämligen kolla runt över handen på armen. Så var hon så snäll och fråga om hon fick sätta den vart hon ville. Jag sa väl säkert tre eller fyra gånger att hon fick sätta den i handen och att jag inte brydde mig. Såklart försökte jag att övertala mig själv. Mina ådror på handen är så perfekta för dropp att det får mig att må ännu sämre. Den underbara sköterskan satte den i armen på mig, älskar henne för det. Det gick jättefort också. Sen kom de tråkiga, väntandet. De stressade lite eftersom de trodde att de bara hade tjugo minuter på sig. Såklart tog operationen före mig lite längre tid än planerat. Jag tittade på skitprogram på tvn och somnade en liten stund. Vaknade upp när mamman kom på besök. Hon hade en lite rast, hon var mellan två fall. Vi pratade lite och hon kramade mig lycka till. Det kändes bra.

Vaknade upp tidigt för att skypa med Britta. Vi skulle planera lite på vår resa och ta igen massa snack. Värsta av allt var att jag hade glömt av att jag hade möte klockan elva. Så vårt samtal blev inte så värst långt. Jag hann få reda på det viktigaste innan Elena plockade upp mig. Vi blev en kvart försenad men det bästa var att jag kunde skylla på att jag bara kan använda ett ben. Jag fick berätta hela historian för min LCC och au pairer. Lägger man lite coolton på historian kan man få det låta lite bättre än vad den egentligen är. Mötet var nog det kortaste i historian. Alina, Elena och jag gick runt på Saturday market och kolla lite. Elena och Alina tog sig något och käka. Därefter blev det Voodoo doughnut. Äntligen fick jag också äta det. Förra gången vi var där körde jag 60 days challenge. Jag tog mig en voodoo doll. Jag skrattade så hårt åt den. I den var hallonfyllning och han var mördad av en saltepinne. Den var såklart supergod och super söt. Elena och jag åkte hem till mig och hyrde filmen Real Steal. Ni lär känna mig nu och förstår vad jag kommer att skriva. Hur snygg är inte Hugh Jackman, MUMS! Filmen var bra och fin. Sonen gjorde oss sällskap också. Jag tycker det är lika roligt varje gång jag har folk här. Barnen drar sig till en och vill vara med. Det är inte bara när jag kompisar utan även på helger när de har tid över. Jag mår riktigt bra av att de vill hitta på saker med mig och vill spendera tid med mig. När filmen var slut åkte Elena hem och resten av familjen åkte till en restaurang i downtown. Vi mötte upp deras släktingar och åt en god middag. Det var mycket trevligt och jag tog mig en sista drink innan operationen och smärtstillande!

Så var det lördag igen. Jag vill då att tiden ska gå fort fast ändå inte. Försäkringsbolaget ringde och skickade mejl om att min operation var nödvändig och därmed täcks operationen av försäkringen. Så på måndag smäller det. Som sagt vill att det ska vara över men vill inte riktigt uppleva det. Jag vill bara att denna mardrömmen ska vara över. Att jag inte ramlade och alla ben i min kropp är hela. Jag sov länge idag och klockan ett kom Fille hem till mig. Hon har zumba vid mig och kom direkt därefter. Vi satt ute i det fina vädret och planerade dagen lite. Vi ringde Elena och hon kom en stund senare. Vi satt ute i solen och kom fram till att det blir bio och middag ihop ikväll. Filmer är såklart The lucky one som vi har längtat efter. Vet inte om jag har skrivit detta förut. Min tanke om Zac Efron var att han var en liten skit som tönta sig i High school musical. Han var för sockersöt för mig smak. BANG sa det när jag såg trailen till The Lucky one. Jag var helt fast, den lille pojken hade växt upp och var sjuuuuuuukt sexig. Jag tappade hakan för att han är numera en riktig mumsbit.

Vaknade tidigt idag. Inget på schemat. Jag känner mig så sjukt bortskämd. Såklart måste jag få upp sonen ur sängen och ut genom dörren helt klara. Jag la mig som vanligt på soffan. Stendäckade i soffan och sov i fyra timmar. Jag var helt slut. Jag hann nämligen knappt sätta mig i soffan. Vaknade upp att det ringde på skype. Det var lilla pappsen som ville tjöta lite. Sarah loggade även in och gjorde oss sällskap. Snackade lite med mamma och lite andra godingar. När de gick och la sig gick jag ner för att baka till dottern som kommer hem idag från ett skolläger. Gissa vem som blev överlycklig över sin drömrulltårta när hon kom hem. Det är hennes absolut favorit. Elena kom och plockade upp mig och vi drog till The cheesecake factory. Vi hade världens flyt och fick bord inom 15 minuter. Det är inte ofta det händer, speciellt inte vid den tiden vi var där. Vi åt mat och tog sedan med oss efterrätten hem till Fille. Fille var barnvakt så det var därför hon inte hängde med oss. Vi spenderade kvällen hos Fille. Vi tittade på film och snackade. Härligt med lite lugnkväll, jag orkar inte mer, haha!

Körde iväg ungarna till skolan och var sen ledig. Det är härligt och det jag gör är att flytta mig till TVn utanför mitt rum. Där sitter jag med datorn, TVn och surfplattan. Jag tar alltid några tupplurer. Som sagt jag har väldigt lite energi. Satt för det mesta och chatta med folk idag. Sen lyckades jag hitta en kanal som visa hockeymatchen mellan Slovakien och Sverige. Det kunde inte bli bättre. Jag älskar att titta på hockey. Jag har tappat det lite de senaste åren så har inte alls lika stor koll på alla spelare osv. Det var en bra och jobbig match. Jag satt de sista minuterna och hoppa så gott det gick i soffan med min stövel. Tyvärr förlora Sverige. Satt hela dagen mer eller mindre i telefonen. Prata med mamman, försäkringbolaget och min läkares assistent. Så nu behöver bara försäkringsbolaget gå igenom mitt fall och avgöra om det täcker det eller inte. När Elena hade jobbat klart kom hon och gjorde mig sällskap i soffan. Vi tittade på vår serie Being human. Grisen gjorde oss även sällskap, lite söte tjockisen!

Läkarbesök idag. Jag skjutsade iväg ungarna till skolan innan. Det känns bra att börja jobba igen. Jag har mer energi nu när jag vilat en massa. Jag fick ta bort mitt gips och ta lite mer bilder. Jag fick även ett tillfälle att skratta åt min fot och ben. Jag har tappat äckligt mycket muskelmassa. Det var verkligen synligt och det såg sjukt äckligt och roligt ut. Läkaren kom med mina bilder och sa snabbt rakt ut att det inte såg bra ut. Han bad om ursäkt och sa att jag inte kommer att tycka om detta. Jag behöver operera mig. Min reaktion är att det händer inte. Han förklarade hur det såg ut och varför jag behövde operationen. Om jag inte gör det kommer jag att ha men för resten av livet tillsammans med smärta, mindre roligt. Paniken som går omkring i ens huvud. Jag är inte orolig över själva operationen utan mer om kommer jag kunna jobba, täcker försäkringen osv. Jag fick tacka för mig och åka hem. Vi kunde inte riktigt bestämma något ännu utan vi måste prata med min familj också. Fast istället för att få ett nytt gips fick jag en s.k. boot. Jag kom hem och satte på How I met your mother. Jag ville inte riktigt tänka på det. Jag ignorerade allt med tanke på operation och allt som hör till. Tills pappan kom hem och prata lite med mig. Som tur hann vi inte prata mycket innan jag skulle iväg och plocka upp barnen.

How I met your mother ligger numera på min Netflix instant playlist. Så jag spenderade någon timme eller två för att titta på det idag. Såklart pratade jag med mina godingar från Sverige också. Benläkningen suger ganska mycket energi så det blir några tupplurar under dagen också. Efter middagen kom Elena och plocka upp mig. Vi hade bestämt för att gå på bio, The Avenger. Jag har längtat så sjuktmycket efter att få se den filmen. Jag var lite godissugen så jag köpte med cookiedough bitar i choklad. Det låter lite äckligt men ni vet själva hur gott det är med smet, deg och gegg. De var riktigt goda, fick dock liiiite ont i tänderna av dem. Det var en aning socker i dem alltså. Filmen var hur bra som helst. Den hade verkligen allt och den är en av mina favoritfilmer. Jag skratta hysteriskt flera gånger och hur många snygga har de inte i en och samma film. Det kan inte bli bättre! Älskar den verkligen!

Träningsvärk är vad jag har efter gårdagen. Jag glömde nämna att jag var helt genomsvett. Duscha var det första jag gjorde när jag vaknade. Enda jobbiga är att det nästan är lika jobbigt. Sen spenderade jag hela dagen framför skype och vila. Härligt att prata med alla igen. Hundarna har nog saknar mig också. De var vid min sida hela dagen. Tog mig även en sväng med bilen. Det var kanonväder!

Där var de dagarna över med min mamma. Jag kan inte ens beskriva hur fort denna veckan gick. Mamma gick upp supertidigt, som sagt tidspessimist. Jag gick upp lite senare för att göra mig i ordning och packa allt. Allting gick hyffsat smidigt. Vi gick ner och checkade ut och fick en taxi till flygplatsen. Mamma som klarade sig helt själv på resan hit blev nojig och vi fick gå av vid hennes flygbolag. Däremot hade vi lite tid att döda så vi gick till Starbucks och fika. Vi spelade även lite angry birds och uno på min surfplatta. När tiden var kommen gick vi och checkade in mamma. Det var världens kö till customs så vi fick säga hej då tidigare än vad vi trodde. Det var lite svårt att säga hej då fast ändå inte. Jag har haft lite hemlängtan nu denna veckan. Kändes som man skulle åka hem med mamma efter veckans slut. Hela USA grejen kändes som en dröm och allting kändes som vanligt. I vilket fall är det sjukt lite tid kvar och det kommer att gå kanonfort. Jag gick till andra sidan flygplatsen och checkade in. Till min frustration fick jag bara min biljett från Miami till San Francisco och inte den från San Francisco till Portland. Jag behövde dock inte oroa mig så mycket. Jag hade fortfarande tid att döda i San Francisco. Såklart skulle jag vara längst bort av allting. Jag fick ta mig med airtrain och allt möjligt. Jag fattar inte varför jag alltid måste hamna längst bort när jag har det som jobbigast. Alltså med min brutna ankel och svintung handbagage.

Tidspessimisten och tidoptimisten gick upp tidigt, mot min vilja. Ni kan bara gissa vem jag är. Hela min familj är tidspessimister förutom jag. Jag vet inte varför jag blev omringad av dem. I vilket fall kom vi iväg skjut tidigt och fick sitta ute och vänta ett tag. Bussen kom äntligen och jag fick mitt framsäte, underbart. Jag somnades dessvärre under resan och missa lite men de gjorde inte allt för mycket. Nu till den delen jag inte gillade med att åka buss. Vi stannade aldrig under resan för att kolla läget och ta lite bilder. Så nu har jag massa bilder tagna på vackra landskap genom en smutsigbussruta, bra störande. Vädret vara kanon men ser lite halvtaskigt ut pga de sketna fönstrena. Kommer inte riktigt ihåg hur långt tid det tog men några timmar. Det är sjuktvackert och jag är glad att jag gjorde resan. Även om man såg de genom sketna fönster. Väl framme tog mamma jag oss en rundad tur på ett tåg. Superintressant! De har massa historia och jag tycker allting sådanat är superintressant. Jag tog otroligt mycket bilder. Vädret stekte på och vi bara njöt av allting. När turen var över gick vi till den ökända restaurangen Sloppy Joes. Jag tog klassikern som de blev känd för. Påminner om en hamburgare fast som köttfärssås istället för en biff. De såg bra vidrigt ut. Det påminnde om när man ser i filmer barnen får as äcklig gegg på ett bröd av en äcklig mattant. Jag kan däremot säga att det smakade fantastiskt gott. Verkligen en upplevelse för livet. De har webbkameror där inne, så om ni vill se lite googla Sloppy Joe Key West. Mättna och belåtna tog vi oss en shoppingrunda och kolla runt. Klockan sprang iväg och vi gick till mötesplatsen för bussen. Vi fick vänta en liten stund men var skönt att vila benet lite. Sov lite till och från på resan hem. Väl på hotellrummet blev det lite snack och titta på tvn. Sista dagen imorgon!

Tanken var att vi skulle åka till Key west idag men det blev inte så. Vi vaknade sent och mamma ville inte köra efter gårdagens resa med trassel. Jag hade ont i hela kroppen efter en heldag av att bara använda ett ben. Vi tog det lugnt och jag började acceptera att det inte blev något Key West. Det blev en shoppingrunda till. I varje affär står det försäljare som säljer turistresor till olika destinationer. Jag stod och snacka med en häromdagen när vi var och shoppa. Såklart stod han där igen när jag gick in. Blev att han haffade mig igen och vi stod och tjöta ett tag. Mamma var i affären bredvid. Han ville verligen sälja något till mig och började prata om allting han hade. Det enda jag vet mamma kunde tänka sig var att åka till Bahamas. De hade dock inga turer på lördagar. Så började han prata om Key West och i samma veva kom mamma. De stod ett bra tag och försökte övertala mig till att åka buss till Key West. Det sluta med att jag fick framsätena reserverade och jag fick även slå honom om jag inte var nöjd. Så mamma betalade bussresan och vi åker till Key West imorgon. Jag var inte helt okej med det fast vad gör man inte för en trafrikrädd mamma. Vi lämnade tillbaka hyrbilen och tog en taxi till The Cheesecake factory i Miami. Jag kände att min mamma kunde inte resa hela vägen till USA och inte äta på The Cheesecake factory. Maten var super som vanligt och man mår lite gott efter en stor cheesecake. Allvarligt talat, man mår inte så jättebra efteråt. Psyket mår sjuktbra men man är så sjuktmätt att man inte pallar att göra något efteråt. Restaurangen låg vid ett litet shoppingmall så vi tog en sväng och kollade lite. Jag hittade mig lite trosor på Victorias secret. Vi tog sedan taxitillbaka till hotellet. Det blev lite letande av taxi dock. Vi fick ett jättefint lägenhetshus att ringa en åt oss. Lagom pinsamt men vad gör man inte. Nu har man fått sett lite lyxboende med dörrvakt som kör bort bilen åt en och receptionist också. Vi låg och päste rätt gött på hotellet. Klockan hann bli rätt mycket ändå och vi skulle upp tidigt imorgon så ingen skada skedd.

Att gå upp tidigt på semestern är inget kul men det som väntar är roligt. Vi åkte iväg så tidigt och fort att det inte blev någon frukost. Jag somnade i bilen och sov för de mesta. Mamma fick sitta där själv och köra. Mamma var rädd att svänga in någonstans så det blev inte mat förän vi kom fram vid klockan tio. Det tog väl cirka fyra och en halv timme från Miami beach till Orlando. Jag studsade nog som ett barn i bilen. Jag tycker detta är grymmt roligt. Vi köpte mat de första vi gjorde. Det blev världens största och flötigaste pizza. Det kunde verkligen inte bli mer amerikanskt. Vi gick först in på Universal studio. Det var inte riktigt lika grymmt som den i L.A. Denna gången fick jag se Terminatior2 attraktionen, riktigt mäktigt! Vädret var underbart och svettigt. Såg massa roliga grejer, shower och åkte attraktioner. Shoppade lite och gick sedan vidare till Island of Adventure. Tiden sprang iväg så fort men det gör den när man har roligt. På Island of Adventure fanns det sjukt mycket mäktigt att se. Harry Potter slottet fanns där. Det var helt otroligt att se och åkattraktionen inne i slottet var helt otroligt. Kommer att minnas det starkt i hela mitt liv. Ja, jag är ett litet Harry fan som ni vet. Sista jag åkte var Hulken. Dra åt jävel vilken rollercoaster. Jag fick egentligen inte åka den med gipsen men ingen sa något. Kan säga att det kändes i både fot och ben men vem bryr sig. Den upplevelsen var det verkligen värt. ÄLSKAR BERGOCHDALBANOR! Vi hade även köpt gå före i kön biljetter men eftersom jag räknades som handikappad fick jag gå före alla, även de som också hade gå före i kön biljetter. Det var tur man fick ut något bra. Specialbehandling till max fast nu är jag lite trött på att alla tittar på mig och tycker synd om mig. Helt fantastisk dag och mår gott ändå in i själen. Avsluta med att äta på panda express, mums! Lång helvetes resa hem blev det dock. Någon som hade skjutit en polis på motorvägen så de stängde av hela vägen och gps ville bara åka den vägen. Tog lite långt tid innan jag lyckades hitta en annan väg men hem kom vi.

Vi ställde klockan för att komma med bussen till sumpmarkerna, Everglades national park. Det var kanonväder. Det tog cirka 35 minuter att komma dit. Först fick vi åka airboat ute i träsket. Det stekte på rätt gött i solen. Det var riktigt coolt att åka airboat. Vi såg alla möjliga djur, aligatorer, sköldpaddor och konstiga fåglar. Efteråt var det en liten aligatorshow. Jag fick hålla i en liten bebisaligator. Den kändes precis som min systers leguan, Lenny. Mjuk men inte så gosig. Man tog sig en tur i deras park. Såg både aligatorer och krokodiler. Skillnaden är nosen och vilket sorts vatten de lever i. Jag lärde mig massor under dagen. Rekommenderar starkt att ta en sån resa. När vi kom tillbaka till hotellet promenerade vi till hyrbilstället. Det skulle ta en minut. Det tog en timme. Det slutade med att vi tog en taxi. Det var sjukt långt bort. Bra irriterade blev vi när resebolaget lura oss om lokaliseringen. När vi plockade upp vår bil började det ösregna. Totalt ösregna! Lyckliga över att sitta i en bil påvägen hem till hotellet. Det blev en aning kaos. Det blev översvämming och mamma fick lite panik. Trafiken stod nästan still och vattennivån var sjuk hög. Vi kom fram och väntade tills vattnet hade försvunnit. Det gick som tur väldigt fort. Vi åkte iväg till Hard Rock Café för att äta. Vi hade dålig tajmning på att åka in till Miami. Det var nämligen basketmatch. Vilket är sjuktstort här. Det var hur mycket bilar som helst och de parkera huller om bullar. Vi hade tur och fick oss en svindyr parkering nära Hard Rock Café. Jag blev lite besviken på inredningen. Den i New York var mycket häftigare. Det visade sig dock att det var under renovering. De är det Hard Rock café som det har gått bäst i hela USA två år i rad. Därför de får sig en makeover. Det fanns dock en del coola tavlor osv. Vår servitör var mega ball och ur trevlig. Jag tog mig en supergod drink, bahama mama. Den jag drack på nyår. Godade drick får man leta efter. Vi hade en urtrevlig middag med god mat. Hemma sent för att krypa ner i sängen. Blir att gå upp tidigt imorgon igen.

Samma sak idag, vaknar av att jag är kall. Tur att man bara behöver tre sekunder utanför dörren för att tina upp och må bra. Idag tog vi en promenad till ett kubaskt frukostställe. Jag åt fullkornspannkakor med banan. Det var ruggigt gott. Det bästa av allt var när ett gäng snygga cykelpoliser kom in på frukoststället. Jag höll på att dregla ner mina pannkakor. De är otroligt vältränadet och så underbart snygga. När plötsligt en av dem tittar på mig och säger poor baby. Det gjorde min dag kan jag säga. Kommer leva länge på det ögonblicket. Det blev lite mer shopping. Vi tog en liten paus för att vila mitt ben. Tog på oss badkläder och gick ner till stranden. Det blev inga bra bilder för vädret blev dåligt. Mamma hann doppa sig och jag fick glatt sitta och titta på. Det var ett rent helvete att komma ner till stranden på kryckor. Fick lite hjälp den sista biten. En kille på en golfbil skjutsade mig en liten bit. Som sagt blev inte så mycket badade pga de dåliga vädret. Vi hängde en stund på hotellet och gjorde oss iordning för middagen. Jag googlade fram en bra Kubansk restuarang. Det är det man ska testa här tydligen. Vi hittade oss ett jättebra ställe. Det tog lite längre tid men allting var som hemlagad. Det var supergott och jag testade deras sorts potatis. Vi fick även ris till som var smaksatt, supergott. Regnade och hade sig när vi gick hem. Stannade på starbucks och köpte lite fika. Jag är beroende av min chocolatechip cookie. Myspys framför soffan i vårat kalla hotellrum.

Att vakna upp i Miami och frysa är inte riktigt helt okej. Jag fick sova med en filt. Min mamma tyckte att temperaturen på hotellrummet var alldeles lagom. Så det fanns inte så mycket för mig att göra mer än att sova med filten. Morgonrutinen är lika smidig som vanligt för min del. Så det tog ett litet tag innan vi kom ut. Tur att vi vakna tidigt. Mamma vaknade redan vid klockan sju på morgonen. För mig är då klockan fyra på natten. Jag får nämligen vrida tillbaka tre timmar när jag flyger hit. Jag var inte piggast på morgonen. Vi gick till starbucks och tog oss en frukost. Jag fick i mig lite kaffe och kunde känna mig lite mer levande. Efter frukosten tog vi oss en liten rundtur och kollade in shoppingen. Såklart kollade vi in stranden! Timmarna bara försvinner när man har roligt. Vi tog en fika på Häägen-dasz. Mamma tog sig en smoothie och jag tog mig en superduper megagod bananasplit. Mätta och belåtna gick vi tillbaka till hotellet en sväng. Jag klarar tyvärr inte allt för mycketm med mitt ben. Det fick bli att vila lite och fixa till sig inför middagen. Vi gick till ett uteställe precis bredvid oss, Hotell Catalina. Vi åt god mat och jag tog mig självklart en drink. Roligare fick jag när vi kom hem från middagen. Vi tittade lite på tv. Helt plötsligt ser jag hotellet vi åt på. Det kommer en tv serie om det. Galet festar hotell rent ut sagt.

Frysa, det var det första jag gjorde i Miami. Det hade jag aldrig trott. Deras flygplats är väldigt kall. De har ställt ner AC lite väl mycket för min smak. Det kanske har något med att göra att min kropp håller på att läka brutna ben och har lite svårt med att reglera kroppstemperaturen. Jag kanske är helt ute och cyklar nu men ställer inte kroppen ner några grader när något allvarlig händer? Jag fick vänta sjukt länge på min mamma. Tullen och de hela tar sjukt långt tid och jag trodde även ett tag att jag satt på fel flygplaten. Plöstligt stod hon där. Jag kan inte beskriva känslan. Det är en väldigt underlig känsla. Jag har inte träffat min mamma på över åtta månader och sen stod hon bara där. Skype har hjälp sjukt mycket. Det går inte att beskriva känslan hur man känner. Det läskiga är att allting känns som vanligt lika snabbt. Som om jag hade varit med min mamma varje dag de senaste åtta månaderna. Vi tog en taxi till hotellet. Såklart blev det lite krångel. Jag var inte chockad. De hittade inte våran reservation. Som tur tittade hon fel i listan och vi kunde pusta ut. Vi hängde lite på hotellrummet innan vi gick ut för att utforska Miami beach. För att inte tala om att vädret var underbart. Jag slutade omedelbart att frysa när jag kom ut i det ofuktiga, smått vindiga 35 gradiga solskenet. Vi slog oss ner på en uteservering och jag började med en strawberry daiquiri. Billig och svinstor. Det tog mig evigheter att dricka upp den. Tur att den var god. Vi gick en liten sväng omkring för att få lite klimt om vad som väntar oss. Det blev sängen ganska tidigt eftersom mamma har rest långt och jag har inte fått allt för bra sömn.

Helvetes natten minst sagt. Gipsen jag fick var en mardröm. Vinkeln på den var inte uppskattat. Foten svullnade upp och ville inte vara i 90 graders vinkel. Det värsta var att gipset täckte inte tårna utan kanten kördes in i fotdynan. Jag var så frustrerad och kunde verkligen inte somna pga smärtan. Jag lyckades få någon timmas sömn men humöret var inte på topp. Jag fick prata med föräldrarna här och de pratade vidare med min läkare. Jag hade sån tur att han hade jour och var på sjukhuset. Pappan och jag fick ta en liten tur till sjukhuset och jag fick återigen ett nytt gips. Det blev ett otroligt bra gips med stöd för tårna. Det var en lycklig tjej som gick ut från sjukhuset. Jag började mer och mer se fram emot att åka på semester. Jag kan säga under natten såg jag inte alls fram emot det. Jag kunde inte ens tänka fem minuter framåt. Hemma igen ringde jag upp flygbolaget för att se om jag kunde få lite bättre platser pga foten. Såklart hade det blivit fel på min biljett och efter tjugo minuter hade allting löst sig. Jag blev inte ens förvånad. Allting går åt helvete för min del nu. Jag har ingen såndär riktigt Malin-tur länge. Där allting flyter på förvånadsvärt bra. Numera har jag såndär Malin-otur bara jag kan ha. Elena kom strax efter att de löste sig med flygbolagen. Vi drog en sväng till Target. Jag behövde köpa reseflaskor med tandkräm osv. Vi missade även tillfället att se filmen The Avenger. Tur att den fortfarande är kvar när jag kommer hem. Jag ser sjukt mycket fram emot att se den filmen. Packade klart det sista och sa hej då till familjen. Elena körde mig till flygplatsen. Jag flög först till Seattle och sen därifrån till Miami. Det var ingen rolig resa för min fot. Den pulserade och svullnade upp. Jag fick även skäll av en flygvärdinna som körde på min fot. Jag hade uppe foten på armstödet och så körde hon på foten med matvagnen. Hon blev troligtvis rädd men hennes reaktion var inte så trevlig. Jag har fått mina order om att ha foten i högläge.

Idag fick jag gå upp tidigt för att åka med mamman till jobbet. Jag skulle få ett nytt gips eftersom de andra blivit förstort. Svullnaden går ner plus att jag förlorar sjukt mycket muskelmassa. Vi tog först en sväng till ett annat sjukhus för att mamman skulle jobba där en liten stund innan. Fast det hade blivit något vajsing och hon fick vända i dörren. Någon annan hade dykt upp och hon behövde där med inte längre. Jag blev avlämnad vid rätt avdelning och jag fick vänta en liten stund innan de öppna. Så tidigt var jag! Lyssnade på musik och titta på en muskelkille byta lamporna. Jag var först in när de öppna. Receptionisten och sköterskan var lite överraskade att se mig. Sköterskan satte på ett nytt gips och precis när jag skulle gå kom tjejen i receptionen och sa att min läkare var på väg upp för att se mig. Upp kommer både min mamma här och läkaren. Han var superglad att han hann se mig. Hon hade nämligen inte gjort gipset i rätt vinkel. Så han tog bort gipset och gjorde om det. Jag fick räta upp foten och ha den i 90 graders vinkel. Det var inte skönt någonstans. Det är bara att plågas och vänta på att detta ska gå över. Stephanie från min Zumba klass kom och hämtade mig. Vi tog en frukost på Starbucks. Drog vidare till mig och tittade på film, the three musketeers. Efter filmen åkte Stephanie vidare och jag tog mig en tupplur. Jag började inte jobba förän på kvällen. Dottern kom hem vid sju och vi åt middag ihop. Dottern packa inför hennes sportevents i helgen. Samtidigt passade jag på att packa det mesta inför Miami. Sen poppade vi oss lite popcorn, åt kakor och hyrde filmen We bought a zoo. Riktigt bra film med Matt Damon och Scarlett Johansson. Vi hade det urmysigt och prata massa under kvällen.

Med rubiken kan jag säga att det är det enda nyttiga jag har gjort idag. Jag har nämligen inte gjort något mer än vilat idag. Jag vet att det är det jag behöver. Men försök att sitta still alldeles förlänge och få damp på att du inte kan använda ditt högerben. Det kryper i en. Jag lyckades som sagt bidra lite till hushållet genom att göra sallader till alla. Det jag borde ha gjort var att packat klart till min resa till Miami. Jag har inte alls samma lust att åka. Klart jag vill åka så jag får träffa min mamma men det är det enda som lockar. Jag ser inte längre fram emot att åka till Miami utan ser endast fram emot att träffa min mamma. Jag ska dock inte låta detta stoppa mig, ankel-jävel. Det stoppade dock min packning inför resan denna dagen. Usch vad rörigt detta inlägget blev, hoppas ni förstår.

Vaknade upp och skypa med nära och kära. Så man kan få lite extra kärlek. Sen bestämde jag mig för att ta tag i saker. Jag lyckades efter mycket svärande och grymtande få igång en maskin med tvätt. Det tar lite tid innan man lär sig det lätta sättet. Råkade såklart trampa lite med den onda foten. Fy på mig för jag får verkligen inte lägga någon som helst tyngd på den. Vad ska man göra, det var en olyckshändelse. Mellan de två tvättarna jag körde plus tumlaren tittade jag såklart på tv. Så jag fick lite träning i trappan. Det går bara fortare och fortare. För att toppa det hela bestämde jag med Elena att gå på bio. Det var dags att komma ut ur huset. Innan jag ens kunde tänka på att lämna huset fick det bli en dusch. Hujeda mig men det var som tre boot camp passa samtidigt. Det var ingen lätt match och jag var nog lika svettig efter som före. Det var skönt att känna sig lite nydsuchad i vilket fall. Elena kom och hämtade mig efter jag hade ätit middag med min älskade familj. Vi gick på bion Safe. Riktigt bra film och den blir bara bättre genom att min blivande man var med i den, Jason Statham. Jag har nog skrivit det flera gånger här att jag blir helt till mig av att se och höra honom. Det var precis vad jag behövde. Lite Elena och Jason tid. Tänk hur mycket vänner piggar upp en genom att bara vara där. De behöver inte ens säga något och man mår redan tusen gånger bättre. Kramar är något som gör under! Tänk att jag ska bli en liten mjukis!

Vaknar upp och märker att gårdagen inte var någon dröm. Jag är fortfarande fast i gipset. Jag är helt slut i kroppen av att använda muskler jag i vanliga fall inte använder. Jag lyckades få med mig datorn och laddaren ner tillsammans med mig och mobilen. Jag satt hela dagen och tittade på tv och datorn. Jag har inget liv och lider av att jag inte kan träna. Nu när jag verkligen hade kommit igång med allt och skulle starta igång med nyttigare mat. Allting gick åt helvete. Det är däremot väntat. Allting har gått så sjukbra det senaste året. Jag borde sköta min kost ännu mer nu för att läka så fort som möjligt. Det blir inte riktigt så. Jag vägrar inse att jag har brutit ankeln och jag jag blir inte hungrig för att jag inte rör på mig. Familjen kom hem och jag rörde inte så mycket på mig. Jag har fortfarade ont i ankeln men det som gör mest ont är den psykiska delen. Jag känner mig så förhindrar av allt. Jag får ingen ork till något. Som tur sitter chocken i lite och jag kan skratta åt det. När allting är över kommer det vara en skitrolig historia. Tittade på tv sent. Jag behöver ändå inte gå upp. Jag är fast i min säng och tycker synd om mig själv