Tiden står still


Nu skriver jag detta inlägget tre och en halv månad efteråt. Jag vet i vilket fall att jag möte upp min älskade Britta på stan. Vi gick till Henrys och åt supergottit. Vi satt på uteserveringen och satt där i flera timmar. Vi pratade om allting som hade hänt och allting som kommer att hända. Såklart gick vi igenom alla våra ilandsproblem som framstår som de största. Jag brände mig i nacken även om himlen var täckt med moln. Det bevisar bara hur länge vi egentligen satt där. Det finns inget mysigare än att sitta där uppe och umgås. Kommer inte ihåg om vi gjorde något efteråt men det gjorde vi säkert. Återkommer nog kanske.



Är som att tiden står still





malin

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback