I´m alive!

Ibland kan det vara svårt att tro jag fortfarande lever p.g.a. den dåliga uppdatering. Jag ser här nu att det finns tappra människor som fortfarande går in och kollar till min blogg. Jag ska ge er all cred. Jag har tänkt på att blogga länge nu. Tiden bara försvinner. Nu menar jag inte att jag inte hinner. För det ska ni veta att jag gör. Jag vet inte vad jag gör av tiden. Oftast är det så att jag har saker att göra, t.ex. läxor. Eftersom jag måste göra dem hindrar jag mig från att göra saker jag egentligen vill göra. Förstår ni lite hur det slutar, ja, att jag bara sitter av tiden. Jag gör inte mina läxor för att jag inte har lust eller intresse för dem och jag hindrar mig själv från att göra något annat roligt. Usch hatar mig själv lite mer nu när jag skriver ner det svart på vitt vad jag sysslar med. Tro nu inte att jag inte gör mina läxor för det gör jag. Det är bara det att jag är tidsoptimist och gör dem i absolut sista minuten. Det enda jag ångrar med detta är att historian inte blir lika bra som jag vill att den ska bli. Som tur har lärare världens största hjärtan och vill bara ens bästa så man får alltid fila på det tills det är sommarlov. Inget en tidsoptimist som jag bör veta... men... !
 
Som jag kanske med har delad med mig är att jag börjat träna på gym. Jag går mesta dels på zumba, tabata och såklart pumpar med vikter i gymmet. Jag tycker det är grymt roligt och det enda som håller mig tillbaka är att jag aldrig blir riktigt frisk. Jag har varit sjuk till och från sen nyår. Kan det vara mindre sol än vad jag har vant mig vid? eller är det att jag helt enkelt har missat ett år av Sveriges baciller ? eller kan det vara så att jag går i skolan och träffar alla möjliga baciller? Den största bidragande faktorn kan vara att jag går till gymmet tidigare än vad jag borde. Jag vill inte tappa intresset igen och springer tillbaka så fort jag känner mig någorlunda okej. Nu sitter hemma och väntar på att den sjukt jobba hostan ska gå över. Det känns som en elefant sitter på mina lungor och slemmet och irritationen sitter sjukt långt ner i lungorna. Det går inte ens att lugna det med vatten. Jag ska inte gnälla för det kunde faktiskt vara värre.
 
Jobbet har vi också som tar lite tid. De ringer ganska ofta och läxorna ligger på hög. Jag har lärt mig att säga nej i vilket fall. För det kunde jag inte innan. Däremot märks det på min lön. Jag får redan nu smaka på hur det är att vara fattig student. Behöver jag dela med mig om glädjen... alltså att skatten och försäkringen på bilen kommer denna månaden. Får se vilka pengar vi får trolla fram. Jag har lite andra saker jag måste fixa också som en hårddisk till min datorn. Innan den krashar och hela mitt liv (i bilder) försvinner.
 
Detta var sjukt trevligt, att få skriva av sig lite. Jag borde skriva om det som gnager på mitt huvud mest. Det här med att bo i en skokartong som bara blir mindre och mindre för varje dag. Att inte få plats och sen höra gnäll om hur jag ska leva mitt liv. Som att det bara är de som stör sig av situationen, som att jag stormtrivs att bo såhär... Det är klart att man ska anpassa sig och att det inte är mitt hem. Öronen har numera stängt av och jag räknar ner till augusti. Augusti betyder frihet... frihet i MITT EGNA HEM. Ska bli sjukt skönt att flytta hemifrån IGEN. Jag måste då tillägga att jag är tacksam över att jag får bo hemma och spara de får pengarna jag får in och möjligheten till en ljusare (mindre lån osv.) framtid.
 
Jag borde dela med mig av lite foton nu. Sitter på pappsen dator och det ligger en del bilder här... eftersom min dator ligger på dödsbädden. Får nog bli ett till inlägg så mår jag lite gott av att jag har uppdaterat mycket! ;)
 
 
 
malin♥
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback