Criss och bakning

Idag var det min tur att köra barnen till skolan. När jag kom hem gick jag inte och la mig igen, helt otroligt. Jag satt mesta dels vid datorn och prata med Sandra och Britta. Tanken var att jag skulle träna en skvätt men träningsvärken var olidlig. Jag kunde knappt röra mig. Visste att det skulle bli hög smärta men inte såhär. Jag avvaktade med träningen och slappade tills jag skulle iväg och möta Criss. Jag mötte upp Criss på Washington Square. Vi tog en kaffe och satt där och tjöta i en timme. Tog en sväng i affärena och jag köpte mig en tvåfingerring och ett par örhängen. Duty calls och vi sa hej då till varandra.





Jag åkte hem och funderade på vad jag skulle göra här näst. Var sugen på att träna men det gick verkligen inte. Benen vek sig av smärta, för att inte tala om röven. När jag inte kan träna, då bakar jag. Det fick bli chokladsnittar då de har surrat runt i min hjärna de senaste dagarna. Jag tycker de är fantastiskt goda. Farmor har alltid dem hemma, tror hon gör dem själv. Jag bakade klart och de blev goda. La de på kylning och när jag städat klart springer grisen upp på övervåningen. Han får inte vara där uppe så jag får springa upp och få ner honom. När jag kommer när är kakorna borta. Hunden hade ätit upp dem. Jag blir så trött på både hunden och mig. Kan inte bara hunden sluta äta saker på borden och kan jag inte komma ihåg att ställa undan saker. Som tur var de så pass lite att det inte var farligt för vovven.






Gick upp för att spela lite gitarr. Klockan rullade iväg och jag fick började med middagen till flickorna, dottern och hennes bästis. De kom hem, åt och gjorde sig klara inför fotbollen. Jag fick skjutsa dem till de nya träningsstället. Roligt att vi trodde det skulle ta trettiominuter när det tog elva, haha. Som tur kom vi iväg lite sent och de var nu tidiga istället. Direkt när jag kom innanför dörren blev jag utmanad på pingis. Jag vann nästan, börjar nog bli lite bättre. Mina servrar är riktigt bra. Maten serverades och efteråt kunde jag inte hålla mig. Bakade andra omgången med chokladsnittar. Såfort de var klara la jag ner dem i the cookiejar, kakburken. De var mycket uppskattade fast de ville äta dem varma. Även om jag förklara att de var mycket godare kalla. Fast de tycker jag är konstig som vill ha det kallt. Kanske är en amerikansk grej, varma efterrätter. Kakor tycker jag ska vara kalla, det är då de är krispiga och goda.








Allt jag gillar på samma dag!







malin

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback