Multnomah falls & Tulipfestival

Klockan ringde sjukt tidigt. Det blev lite snoozande för Filles och min del. Vi gick upp kvart över åtta och Elena kom halv nio. Vi hann inte mer än att ta på oss och borsta tänderna. Det fick bli att ta en frukost och kaffe på Starbucks. Skam så mycket jag kommer sakna det när jag kommer hem. Fast jag får inte kalla det jag tar kaffe. Blev att åka räserfart till vattenfallet. Vi kom såklart i tid men inte resten av gruppen. Det var Felicia som hade sitt au pair möte här. Vi fick sitta och vänta i bilen. Jag kan inte förklara med ord så fin natur det är här borta. Allting är så grönt med berg, vattendrag och vattenfall. Vattenfallet var sjukt fint och vandringen till toppen var helt amazing. Vi tog en massa kort och bara njöt av det fina vädret, utsikten, trevligt sällskap och träningen.







Från vattenfallet åkte vi hem till mig. Jag tog en snabb dusch. Vi åkte hem till Fille så hon också kunde byta kläder. Vi åkte till Woodburns tulpanfestival. Det var sjukt vamt ute och jag vet inte varför jag hade skor på mig, eller byxor för den delen. Det var världens bilkö och jag var hungrig. Jag kan säga att jag tappa humöret lite. Lite tråkigt när vi kom fram för det var inte värt den resan. Det var jättefint men inte värt det. Det var mer gjort för barn med hoppborgar och allt möjligt. Vi åkte därifrån ganska snabbt. Vi drog en vända i outlet mallet. Elena och jag tog en smoothie och jag piggnade till lite. Jag orkade däremot inte gå i affärer. Gick till chokladbutiken och köpte mig lite gott. Sånt är farligt gott. Vi blev klara snabbt och drog hem till Fille. Där skiljdes vi. Elena och jag drog till Spagetti factory och käka medan Fille stanna hemma. Elena och jag hade sjukt roligt på restaurangen. Vi fick samma servitör som vi hade förra gången Fille, Elena och jag var där. Han kände igen oss och det blev en hel del snack. Han är nog i min ålder, typ 23 år. Även om han inte trodde på att jag var över 21 år. Jag fick gott och väl visa leg. när jag beställde en drink. Vilket jag hatar då ALLTING står på det amerikanska körkortet, t.o.m. sin vikt! För att inte tala om bilden, jag ser full ut, haha! Det är bara le och se glad ut. Elena och jag hade tänkt att gå på bio men jag var inte upptaggad för Titanic så det fick bli att åka hem till mig och landa i soffan. Vi tittade på vår serie Being human. Pappan hjälpte oss sjukt mycket då vi inte fick igång det och allt krånga. Han är bara för söt. Vad än klockan är så ska han fixa det. Blev två avsnitt innan Elena åkte hem och jag kröp ner i sängen.








Så mycket att sakna!






malin

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback