malin♥

Ännu en dag jag har sett framemot. Hur stort är inte fjärde july i USA. Det slår norskarnas 17e maj med hästlängder med firande. I vilket fall så ringde min klocka tidigt. Ögonen sved för att jag var så trött. Jag gjorde mig klar och hade såklart min Levi´s t-shirt med flaggan formad som landet. Fick blir lite glittrig ögonskugga för att lyxa till det. Vi skulle iväg till St. Paul. En MYCKET liten by utanför Portland. Den var ungefär fem gator bred och fyra gator lång. De har den största Rodeoshowerna i USA den 4e juli. Starbucks frukost på vägen. Klockan tio startade paraden. Först var såklart den amerikanska flaggan. Alla stod upp och tog av sig hatten när flaggan närmade sig. Där har vi hur folk visar grym respekt. Jag stod och funderade på vilket ramaskrik det skulle bli på alla om Sverige visade samma respekt för sin flagga. Vissa får ju inte ens sjunga nationalsången i skolan i Sverige längre. Paraden var en timme lång och denna gången var det inte lika många marchings band. USA i all ära må jag säga. När paraden var över hade vi två och en halv timme att fördriva. Vi gick runt vid tivolit, artmuseum och grillmästar tävlingen. Vi lyckades tillslut hitta ett bord för att slå ner arslet. Det var runt tjugoåtta grader celsius och stekande sol så jag befriade min svettiga fot och ben från stöveln ett tag. När det var en halv timme kvar tills Rodeon började gick vi in till arenan. Vi hade riktigt bra platser för att se men inte för ryggen. Vi hade inget ryggstöd. Det var en tre timmars lång show och verkligen värt pengarna. Det bjöds bl.a. på horseriding, bullriding, junior bullriding, kalv fånging på två olika sätt, vildhästridning, kvinnors rodeo och superrolig halvleks show. De som är en del av Rodeo livstilen är verkligen lite old school och republiker. De gjorde narr av Obama och bögar. Vad kan man göra mer än att sitta tyst och känna sig lite obekväm. De poängterade också att det inte var djurplågeri utan att de som satt på kittlade djuret lite. Min tanke var att de studsar lite väl galen över lite kittling men men. Som tur har de inte på det mer än tjugo sekunder. 

 

 

 

 

Snabba ryck till närmaste restaurang. Det enda vi kunde hitta som var öppet var cheesecake factory. Det var lite tråkigt att vi hamna där. Som tur är det gott men vi är ofta där. Min efterrätt blev enligt tradition strawberryshortcake. Min var verkligen mega stor men jag kämpade på. Med trötta ögon åkte vi hem till mig för en powernap innan kvällens fyverkerier. Vi tog The MAX ner. Det var supersmidigt dit men knappast hem. Vi såg fyrverkerierna som var vid den sk. waterfront. Vid en av floderna som går vid downtown. Det small av i tjugo hela minuter. Det var inte jättestort men höll på långe. De hade investerat grymt mycket pengar på det. Det var helt klart en trevlig upplevelse med fyverkerierna. Det värsta var alla människor som var där. Alla människor som satt och rökte på d.v.s. Det luktade gräs konstant. Elena och jag mådde illa efter ett tag. En fjortis skrek ut och fråga vem som hade "the good stuff". Hur pantad får man vara. Här är det vanligare att röka på än att dricka alkohol. Denna fjortonåringen hade en sjuttonårig pojkvän. De var inte de smartaste jag sett. De delade senare en join med en hemlös. HALLÅ?! När fyverkerierna var över skulle vi ta the MAX tillbaka. Vilket var katastrof. Gatorna var helt fyllda av människor. Det var helt knökat och vi hade tur att komma med det tredje tåget som kom. Det var helt knökat och det var på håret att vi kom av för det gick inte röra sig för att det var så fullt. Himlans skönt att jag inte fick klaustrofobi. Kröp ner i min säng och var mer än nöjd med dagen. Även om jag hade målat upp en bild av hur det skulle vara innan jag åkte till USA. Det blir inte som man planerar, ta dagen som den kommer och gör det bästa av situationen. Vad skulle jag göra utan Elena, vi har hysteriskt roligt vad vi än gör.