malin♥

Alarmet ringde alldeles för tidigt. Mina ögon värkte och när jag kom utanför min dörr satt mina små ljus där. De satt helt klarvakna och spela xbox på lägsta nivå. De är för söta ibland. Gjorde mig klar och blev upplockad av Elena. Jag hann t.o.m. äta lite frukost. Vi åkte till Zoo:t och tog spårvagn ner till stan. The max som det heter här i Portland. Vi hann i god tid till au pair mötet som vi hade mitt i stan. Snackade och fick lite papper påskrivna. Elena och jag tog en kaffe på starbucks och tappade bort resten av gänget. Elena och jag fick första parkettplatser till paraden. Anledningen var såklart p.g.a. mitt handikapp. Det fanns ett reserverat område för de handikappade och äldre att sitta/stå för att se paraden. Min brutna ankel har haft sina fördelar. Detta var absolut ett av de tillfällena. Folk campar t.o.m. dagen före för att få en bra plats. Det var en lång väntan på paraden. När den väl tog den aldrig slut. Det var en lång bra parad. Det var sjukt mycket orkesterband och Rodeodrottningar.

Till det bästa på hela dagen. Vi gick till flodkanten där The royal navy från The US och Canada låg till. Herrejisses, vilka stora skepp. Jag blev grymt imponera. För att inte tala om alla dess marinsoldater som man smälte som smör för. Jag fick se en Navy seal göra pull ups. Ni vet, när de drar sig upp på en stång. Navy seals är ett av de tuffaste man kan bli inom marinen i U.S.A. Man kunde även ta en tur in på skeppet. Vilket jag inte riktigt kunde med alla trapporn osv. Jag hade även inte velat ställa mig i den mega långa kön.

Det kryllade även av massa poliser och brandmän. Denna dagen kunde inte bli bättre. Sonen där hemma började bli rastlös och frågade flera gånger när jag kom hem. Elena och jag åkte hem efter vi vart och tittat på marinsoldaterna och deras skepp. På vägen till en av The Max stationen såg vi en kristen nisse. Han stod mitt på vägen och predika om hur alla skulle go to hell. Hur vi skulle hitta vägen till Jesus. BLABLABLA. Vi tog en snabb sväng till Tacobell och Fred Meyers innan vi svängde in till mitt hus. Elena och jag tittade på prison break medan sonen spela xbox. Elena och jag lagade mat och vi alla åt. Denna gången var det helt klart en lugnare middag. Vi fortsatte sedan efter middagen att titta på prison break. Barnen spelade lite och sen var det läggdags för dem. Elena stanna länge och vi hann prata om nästan allt. Det känns alltid lika skönt när man bara får prata av sig en massa.