MIA-SFO-PDX
Där var de dagarna över med min mamma. Jag kan inte ens beskriva hur fort denna veckan gick. Mamma gick upp supertidigt, som sagt tidspessimist. Jag gick upp lite senare för att göra mig i ordning och packa allt. Allting gick hyffsat smidigt. Vi gick ner och checkade ut och fick en taxi till flygplatsen. Mamma som klarade sig helt själv på resan hit blev nojig och vi fick gå av vid hennes flygbolag. Däremot hade vi lite tid att döda så vi gick till Starbucks och fika. Vi spelade även lite angry birds och uno på min surfplatta. När tiden var kommen gick vi och checkade in mamma. Det var världens kö till customs så vi fick säga hej då tidigare än vad vi trodde. Det var lite svårt att säga hej då fast ändå inte. Jag har haft lite hemlängtan nu denna veckan. Kändes som man skulle åka hem med mamma efter veckans slut. Hela USA grejen kändes som en dröm och allting kändes som vanligt. I vilket fall är det sjukt lite tid kvar och det kommer att gå kanonfort. Jag gick till andra sidan flygplatsen och checkade in. Till min frustration fick jag bara min biljett från Miami till San Francisco och inte den från San Francisco till Portland. Jag behövde dock inte oroa mig så mycket. Jag hade fortfarande tid att döda i San Francisco. Såklart skulle jag vara längst bort av allting. Jag fick ta mig med airtrain och allt möjligt. Jag fattar inte varför jag alltid måste hamna längst bort när jag har det som jobbigast. Alltså med min brutna ankel och svintung handbagage.
Till min förvåning (eller inte!) blir planet försenat och allting blir bara värre och värre. Jag får skitjobbigt att gå på. Ingen checkar min scooter och jag får lite miniproblem. Allting löste sig som tur var. När vi väl sitter på planet och har varit i luften i ca 1,5 timme säger de att vi kommer att bli väldigt sena. Såpass sena att de vet inte om planet till Portland kommer att vänta på oss eller inte. Det var 16 passagerare som skulle med, jag bla. Flygvärdinnan kom fram till mig och fråga lite. Hon visste att jag skulle till Portland. Hon berätta vart gaten låg och att jag var tvungen att ta mig genom customs igen. Hon sa att det vara bara ta mig dit så fort som möjligt och hoppas på det bästa. Foten började värka och jag fick även ont i magen av allt. Jag var säker på att flyget inte skulle vänta och att jag skulle missa det. Planet landade och jag stressade som en gris. Jag går förbi check in disken som de precis stänger. Jag hade fortfarande inte min biljett heller. Som tur var hon så snäll att hon checkade in mig och jag stressade iväg till customs. Himlans tur att jag är handikappad och får en specialkö och går igenom ganska fort. Planet väntade, de ropade ut final boarding, de hade stängt dörren när jag kom dit. Jag hade däremot sån tur att jag kom på planet ändå. Så jag pustade ut när jag satt på planet! Jag hade en jättebra plats också, längst fram efter 1a klass. Jag hann t.o.m. slänga iväg ett sms till pappan som skulle hämta mig att planet var försenat innan vi flög iväg. Allting kändes så bra när jag landade i Portland. Jag kände mig hemma. Borta bra men hemma bäst. Jag var helt extas när jag satte mig i bilen. Lugnade ner mig tills jag var hemma och stendäckade i sängen.
Mardrömsflyg hela tiden!
malin
Kommentarer
Trackback
