malin♥

Vaknar upp och märker att gårdagen inte var någon dröm. Jag är fortfarande fast i gipset. Jag är helt slut i kroppen av att använda muskler jag i vanliga fall inte använder. Jag lyckades få med mig datorn och laddaren ner tillsammans med mig och mobilen. Jag satt hela dagen och tittade på tv och datorn. Jag har inget liv och lider av att jag inte kan träna. Nu när jag verkligen hade kommit igång med allt och skulle starta igång med nyttigare mat. Allting gick åt helvete. Det är däremot väntat. Allting har gått så sjukbra det senaste året. Jag borde sköta min kost ännu mer nu för att läka så fort som möjligt. Det blir inte riktigt så. Jag vägrar inse att jag har brutit ankeln och jag jag blir inte hungrig för att jag inte rör på mig. Familjen kom hem och jag rörde inte så mycket på mig. Jag har fortfarade ont i ankeln men det som gör mest ont är den psykiska delen. Jag känner mig så förhindrar av allt. Jag får ingen ork till något. Som tur sitter chocken i lite och jag kan skratta åt det. När allting är över kommer det vara en skitrolig historia. Tittade på tv sent. Jag behöver ändå inte gå upp. Jag är fast i min säng och tycker synd om mig själv