malin♥

Vaknade upp och gjorde mig klar. Mamman hade fixat en tid till mig hos en specialist. Jag tog en taxi till sjukhuset då båda mina föräldrar här jobbade. Gick in och fick fylla i tusen papper. Det är ju USA så det är en hel del pappersarbete. Här kan man bli stämd för minsta lilla. Jag fick direkt från väntrummet gå till rötgen och röntga mig. Här är det snabba bullar när man känner läkare. Jag fick en as ball rötgensköterska. Hon var jättetrevlig och rolig. Jag var fortfarande inställd på att det var en stukning. Jag fick gå in i ett patientrum och vänta till bilderna blev klara. Mamman kom och gjorde mig sällskap i rummet. Hon hade jobbat klart. Hon jobbar på samma sjukhus så hon var på nedervåningen lite längre bort. Hon hade sett bilderna på min ankel innan hon kom in till mig. Hon vägrade däremot säga något, hon sa att läkaren får förklara. Läkaren kommer in 5 minuter senare och sätter upp bilderna. Jag tyckte det såg helt ut och min hjärna fick återigen bekräftat att det var en stukning. Läkaren började klämma och greja med ankeln. Han börjar prata och förklara. Helt plötsligt dök orden fraktur och spricka upp. Jag titta på honom chockat. Så vidade han på bilden de två långa sprickorna jag hade genom de två benen. Det blir bara sämre och sämre nyheter. Min reaktion blev att jag skratta och sa det här händer. Jag kunde inte tro det. Jag hade brytit båda benen i ankeln. En genom fotknölen. Det som var frågan var ifall de kunde klara sig utan operation. Läkaren tyckte att det var ett ganska stort mellanrum mellan benen i ankeln. Så jag fick ta lite fler bilder. En när jag fick stå på foten och en när läkaren drog isär foten från benet. Det var inga sköna positioner kan jag säga. Fast vad gör man inte för att få veta allting. Beslutet blev att få gips och hoppas på att det läker ihop. Det var inte för stort mellanrum utan chansen finns att det läker som det ska. Fick återbesök ondagen efter jag kommer hem från Miami. Jag fick med mig ett par amerikanska kryckor. Som verkligen är stora bökiga och svinsvåra att gå med. Jag tog tre steg och ramlade nästan. Jag fick låna deras knäscooter för att ta mig ner till bilen. Mamman tog med mig hem och vi kunde inget annat än att skratta åt det. Mamman skratta för att jag skratta. Jag var fortfarande i chocktillstånd och jag as rolig ut på scootern och kryckorna.

Ännu en natt av smärta. Vaknade tidigt. De andra fixade i ordning allting och sen drog vi. Vi åkte till Tillamook Cheese and Icecream factory. Jag var såpass envis att jag valde att gå runt själv. Jag hittade en läge där jag kunde gå på den onda foten. Det blev glass i stora lass. Det var superbilligt och det fanns 33 sorter att välja mellan. Jag måste säga att jag var glad över den långa kön. Det tog ett litet tag att bestämma vilka smaker jag ville ha. Det hade räckt med en kula eftersom de var monster stora. Men eftersom man är en sån gottegris var jag tvungen att ta tre för att få smaka på så mycket som möjligt. Vi satt där och gotta oss med glass och underbart sällskap. Vi stannade inte så länge. Seattle tjejerna har en lång resa att göra. Foten började pulsera och värka ännu värre. Gick runt i över en timme på den. Det var nog inte en så bra ide att gå på den. Bilfärden var smärtsam men vacker. Naturen här borta är underbart vacker. Det var skönt att komma hem igen. Dessvärre kom tjejerna inte iväg. Sina hittade inte sin bilnyckel. Det var inte meningen att vi skulle komma iväg denna helgen. Allting har gått emot oss. När vi väl hittade den igen åkte de iväg till bensinmacken för att få bensin. De hade inte tillräckligt för att komma dit med bilen så de fick ta med en dunk. De gick även in på Fred Meyers, en affär. När de kom tillbaka insåg de att de tappat samma bilnyckel på Fred Meyers. Kaos åter igen och de tog ett litet tag innan de kom iväg. De åkte och strax därefter kom min familj hem. Mamman tittade på min ankel och sa att hon trodde den var bruten. Pappan som tittade på den i fredags trodde fortfarande att det var en rejäl stukning. Jag lovade att åka in till läkaren imorgon måndag.

Jag vaknade ganska tidigt. Dels pga av smärtan och dels för att jag är van att gå upp tidigt. Foten vad stor som attans och värkte värre. Det tog mig tjugo minuter att komma till toan som låg 3 meter bort. Katastrof! Jag blir så förbannad. Jag är så envis att jag ska försöka gå på den också. Jag vill inte hoppa runt. Jag vill gå på min fot, gå normalt. Jag pallade mig upp för trappan på huset till de andra. Vi låg och tittade på film. Våra magar började kurra och vi bestämde oss för att dra ut och äta frukost. Jag valde däremot att bara skicka med pengar och stanna hemma. Det blir bara jobbigt för alla om jag hände med. Jag fick gott titta på filmen Jumanji som gick på tvn och vänta. Som tur hade jag med mig min dator och kunde surfa. Jag skypade med Carro och hann även med mamma och pappa en sväng innan de kom tillbaka.

Vaknar upp och känner vilken bra rolig dag detta kommer att bli. Jenni från Seattle kommer hit. Jag har inte sett henne sen i höstas. Ska även få träffa två nya tjejer också, Sina och Kathrin. Seattle girlsen och Elena, Felicia och jag ska åka till min familjs beachhouse. Jag har verkligen sett fram emot detta. Vi ska titta på en jättegammal fyr, glassfabrik, stranden, grilla mitt i natten och festa till det. Däremot är det mig vi talar och det blir aldrig som det är tänkt. Allting började med att det var sjuk trafik i Seattle och tjejerna blev försenade. Jag åkte och hämta Felicia strax efter fyra. Vi spenderar tid hos mig och väntar på att tiden skulle gå. Elena skulle komma hit men blev också försenad. Bilen, vanen vi skulle låna behövde olja. För att toppa det hela lite. Gick en av föräldrarnas bil sönder så Elena fick fortsätta passa barnen och vänta på att båda bilarna blev fixade. Tiden sprang i väg. Vi alla började bli hungriga och tillslut när Elena kom åkte vi till Spagetti factory. När vi väl sitter och äter får vi ett telefonsamtal. Seattle tjejerna har kört vilse. Kunde det gå mer fel, klart det kan. Jag lyckades få tjejerna på rätt väg och vi mötte upp dem. De skulle parkera bilen utanför mitt hus. Jag studsade ut ur bilen för att visa vart de skulle parkera. Snubblar såklart på trottoarkanten och vinglar till och ramlar. Ramlar mer eller mindre på foten. Stukande foten så in i bomben. Den smärtan går inte att beskriva. Som tur var pappan vaken och jag fick det omlidad och tittat på. Tog med mig lite is och vi åkte ändå. Smärtan blev inte bättre. Foten fortsatte att svullna. Jag satt hela vägen med foten högt och hacka tänder för att jag hade så ont. Vi var framme mitt i natten och alla hoppade direkt i säng.

Dåligt med kommentarer om denna dagen. Jag vet att jag sysslade med något. Planerade helgen, tränade och körde barnen till skolan. Jag kan nog ha tittat lite på tvn. Tiden försvinner utan att jag vet till vad. Kan tänka mig att jag gjorde allt jag inte behövde göra. Umgick nog med familjen och levde i nuet.

Dagarna trampar på. Idag vad det zumba som gällde. Fast innan det börja sprang jag in och köpte tröjan de hade fixat till mig. Det var svart/gul college tröja. Nu har jag ett minne från skolan. Jag älskar sådana stora fluffiga och mysiga tröjor. Allting lika bra och ha även om man inte är så snygg i dem. När jag kom hem skypade jag med Britta. Det blir allt sällan men desto mer har vi att prata om. Det var ett mycket givade långt samtal med mycket skratt. Jag plockade upp killarna från skolan. Hem för att göra lite sallade och baka pumpa-chokladmuffinsar. De är riktigt goda. De är även lite nyttigare så man behöver inte lika dåligt samvete när man trycker dem. Busade med sonen efter maten. Han är super kittlig och det finns inget roligare än att kittla folk. Avslutade dagen med att ta tag i mitt bloggande.

Såg till att barnen kom till skolan, sa hej då i dörren. Gick upp till mitt rum och tog mig en liten tupplur. Vaknade upp och tog tag i bloggandet lite. Tog en paus och körde ett litet pass i gymmet. Duschad och klar snackade jag med Moa och Andreas lite. Hann inte så mycket mer innan jag åkte iväg för att plocka upp sonen i korsningen. Idag var det inte alls lika varmt men ändå fint väder. Hem för att umgås med en del av familjen. Vi satt mest och snacka i allrummet. Alltid lika mysigt. Jag berätta för mamman att jag kommer att önska mitt flyg hem idag och att de kommer få mejl om det. När barnen gick och la sig gick jag upp på mitt rum. Syrran ringde på skype och jag fick se lilla Leah också. Dottern här kom inskuttande då hon hörde att jag sa Leah. Hon ville också se henne lite. Syrran och jag pratade en bra stund och jag tog tag i mitt önskade av flyg hem. Jag fick allt lite ont i magen och panik. Så nu är det fixat. Nu är det bara att vänta på att Cultural Care ska boka flyget. Inom en snar framtid vet jag när jag är på g hem till Sverige igen. Det känns väldigt konsigt. Känns som det var igår jag sa hej då och klev på planet hit. Tror jag har skrivit det många gånger men det känns verkligen så. Är det bara jag som tycker att detta året har gått fort?

Startade igång måndagen bra. Skjutsade iväg barnen med mina svullna ögon. De hade inte riktigt släppt ännu. När jag kom hem fick de smaka på lite is. Jag ville inte åka iväg med svullna ögon till boot camp. Sminkade mig lite snyggt för att det skulle synas mindre. Skypade lite med pappsen innan jag åkte till skolan. Jag kom före läraren idag och passade på att gå in i College affären. Det finns en tröja där som jag har tittat in i sju månader. Det fanns däremot bara förstora storlekar så hon som jobbade där skulle kolla med de andra campus´arna tills onsdag. Gick in och körde monster passet på boot camp. Hem för att duscha och göra mig iordning. Jag skulle bara hämta dottern idag och hon hade Lacrosse efter skolan. Vilket ger mig extra långt tid. Vädret var kanon idag också. Mamman var ledig idag och grejade i trädgården. Jag satt ute i skuggan en liten stund för att sedan vara inne och gömma mig från solen. Var fortfarane gnallröd av solbrännan. Jag vilade lite på sängen men blev snabbt ropad på. Grisen hade försvunnit. Mamman och jag letade som tokar och ropade hur mycket som helst. På en gris, jag vet hur tokigt det låter. Tillslut kom han fram. Han hade varit under altanen. Mamman kunde andast ut igen.

Måste säga att jag blev riktigt glad när Josefin hade kommenterat. Det gav mig motivation igen. Jag får tacka så mycket. Hon skrev att det var roligt att jag hade kommit igång med bloggandet igen. Jag vill verkligen blogga och kunna läsa om allting när jag blir äldre. Som nu när jag har varit här har jag verkligen uppskattat att jag kan gå tillbaka och kolla vad jag gjorde för ett år sedan. Det är så himla skoj.

Klockan ringde sjukt tidigt. Det blev lite snoozande för Filles och min del. Vi gick upp kvart över åtta och Elena kom halv nio. Vi hann inte mer än att ta på oss och borsta tänderna. Det fick bli att ta en frukost och kaffe på Starbucks. Skam så mycket jag kommer sakna det när jag kommer hem. Fast jag får inte kalla det jag tar kaffe. Blev att åka räserfart till vattenfallet. Vi kom såklart i tid men inte resten av gruppen. Det var Felicia som hade sitt au pair möte här. Vi fick sitta och vänta i bilen. Jag kan inte förklara med ord så fin natur det är här borta. Allting är så grönt med berg, vattendrag och vattenfall. Vattenfallet var sjukt fint och vandringen till toppen var helt amazing. Vi tog en massa kort och bara njöt av det fina vädret, utsikten, trevligt sällskap och träningen.

Vaknar upp med världens lust att baka. Då kan det aldrig sluta bra. Jag såg till att barnen kom iväg till skolan. Sen var jag ledig. Himla jobbig fredag jag hade, eller inte! Jag började med att skypa med mamma fast det blev inte så lång stund. Jag tog ner datorn för att börja på mina projekt. Jag började med att göra tårtbottnarna till min prinsesstårta. Under tiden jag bakade min tårta ringde pappa och syrran upp på skype. Så jag skypade med dem medan jag baka. Marsipanen här är så sjukt hård och oformlig att jag höll på att skjuta mig själv medan jag gavlade ut den. Det tog mig evigheter att få den hyffsat bra. Jag gav upp efter tag och det fick bli som det blev. Jag fick pussla ihop det lite på tårtan. Hatar när det ser fult ut men brydde mig inte ett skit då. Jag var så trött på marispanen. Det fick dock inte förstöra mitt glada bakhumör. Jag var nämligen irriterad över att marispanen var vit och inte grön. Jag hade alla färger förutom grön. För att göra tårtan lite finare gjorde jag rosa glasyr. Såklart visste jag inte vad jag skulle skriva. Så jag började kladda och sen var hela tårtan nerkladdad. Tittade på tårtan och bad om att den skulle vara godare än den såg ut, haha. Jag var inte klar med bakande. Satte direkt igång att baka mina favoritkakor, chocolatechipcookies. Jag måste erkänna att jag är extremt beroende av dem. Jag fick även prova den nya mixern. Jag älskar den! Städade i ordning och lyckades lura mig själv. Jag var inte sugen på att träna men fick mig att träna iaf. Gick och sprang lite över en halv mil. Att jag aldrig ska få in milen. Det gör mig förbannad. Borde göra milen med allt jag stoppar i mig!

Att göra minsta möjliga är jag kung på att göra eller att inte göra. Vad man nu säga. I vilket fall, idag tränade jag och slösade bort min tid på datorn skulle jag tro. Mamman bakade kakor som man skulle äta med glass. Det blev som en kakig GB sandwich. Det var verkligen supergott. Umgicks med familjen i allrummet och gick till sängs hyffsat tidigt.

Skjutsade iväg ungarna till skolan. Skypade lite med pappa och sen snacka lite med Andreas. Drog iväg till Zumban och shaka lite. Sen var det fullrulle. Jag hämtade upp barnen från skolan. Direkt efter åkte jag iväg till sonens Lacrosse match. Det var min första Lacrosse match. Det var riktigt underhållande. Lite tråkigt att det blåste kallt. Fille gjorde mig sällskap också. Vi fick ha ett långt telefonsamtal då hon körde vilse på vägen till matchen. Frysna och imponerade av spelen åkte vi alla hem till mig. Förälrarna var också där och titta. Hemma bakade mamman muffins som vi smakade på sen. Fille och jag spenderade tid med familjen. Alla var i köket och prata om allt möjligt. Vi prata bl.a. om drogor för sonen och föräldrarna hade varit och lyssnat på en missbrukare genom skolan. Det var länge sen man var på en sån föreläsning. Fille drog hem ganska sent och jag kröp ner i min säng för att få en god natts sömn.

Såg till att barnen kom iväg till skolan, sa hej då i dörren. Jag skypa lite med familj och vänner. Tog mig en sväng i gymmet. Jag fick även ta tag i min tvätt som legat och väntat. Det var en hel del men lyckades få allt tvättat innan jag åkte iväg till Fille. När jag kom till Fille tog vi med tvillingarna i bilen för att plocka upp deras storasyster som var på förskolan. Hon blev superglad när hon såg att jag var med och gav mig en stor kram. Fille och jag prata lite med läraren som var svensk. Hon var från Vänersborg men flytta hit när hon var i 20 årsåldern. Vi tog en sväng ner till Lake Oswego. Jättefint område här i Portland. Vi lämnade in en bok på biblioteket och sen åkte vi hem. Klockan närmade sig två och då var det dags för deras nap och quite time. Tvillingarna sov och storasystern lekte för sig själv och städa sitt rum. Fille och jag tittade på tv och prata. Måste säga att vi prata mer än titta på tv. Det är så skönt att få prata av sig. Speciellt när det är au pair grejer som bara en au pair förstår sig på. Det är tur att jag har Fille här. Det är så skönt att prata lite svenska ibland och vara lite svensk! Klockan närmades sig fyra och jag fick åka vidare. Jag skulle plocka upp mat till dottern och hennes två kompisar. Så de kan få sig lite mat innan fotbollsträningen. Jag hann även plocka upp en kaffe och en kaka till mig. Jag hade inte sovit min extra tupplur idag på morgonen så ögonlocken var lite tunga. Skjutsade iväg dem till fotbollen och sen hem för att lata mig lite. Umgicks med familjen hela kvällen. Plockade upp dottern från fotbollen. När jag gick upp för att lägga mig låg det redan en och vänta där på mig. Gandolf har blivit jättesällskapssjuk. I vilket till mig. Han sover med mig och är gärna där jag är. Lite roligt men ändå jobbigt. Han flåsar så och kan börja skälla mitt i natten. Vilket är jobbigt då jag är van att ha det knäpptyst.

Har fortfarande inte vänt tillbaka dygnet helt. En aning trögt att gå upp på morgonen. Boot camp som väntade. Alltid lika roligt och jobbigt. Plockade upp barnen från Lacrosse träningen. När vi kom hem hade pappan varit och köpt en ny bakmaskin. En ordentligen Kitchen aid maskin med 1 Hästkraft i. Kan jag annat än känna mig lite skyldig. Jag är väl den som skapar behovet av en ny maskin. Jag var superglad över den. Min nya bästa vän. Sonen var hemma idag med. Han gjorde läxor och en paj under dagen. Det blev smaskig persiko-, blåbärspaj. Ni ska bara veta hur goda de amerikanska pajerna är. Efter maten och efterrätten satt jag där nere med min datorn och leta massa resor. Jag håller på att planera min resa till östkusten. Försöker få in så mycket som möjligt!

Sov nästan ut idag. Jag låg kvar länge i sängen och snoozade många gånger. Jag skulle bli upplockad av Elena klockan halv ett. Vi har ett snabbt möte med vår LCC på Washington square mall. Jag hann som tur träna lite innan vi åkte iväg. Det blev en fika på Starbucks med alla au pairer och kontaktpersonen. De vi prata mest var om vi skulle stanna kvar eller åka hem. Mötet blev mycket längre än vad vi trodde. Mötte upp Fille som var i mallet också. Vi gick runt och jag lyckades hitta mig ett par shorts och ett linne. Väl behövligt inför Miami och sommarvärmen här i Portland! Måste säga att jag chockade både Fille och mig med linnet. Det är väldigt flickigt och inte riktigt mig. Jag tyckte om det så det var ju självklart att jag skulle köpa det. Fille glömde av tiden och fick kasta sig hem. Hon skulle nämligen bort eller få främmat. Kommer inte riktigt ihåg vilket. Elena och jag fick ont i fötterna och åkte hem till mig. Där fanns det mat till oss båda. Vi satt och mumsa på den goda maten och försökte komma på vad vi ville göra. Såklart ville vi båda se en film. Vi kollade upp vad som gick på bion. Lock out gick och vi fick springa ut genom dörren för att hinna. Vi hann som tur i tid och filmen var grymt bra. Den var inte som jag hade förväntat mig. Riktigt bra och jag dreglade en hel del över Guy Pearce!

Sonen var hemma från skolan idag. Så behövde bara se till att dottern kom iväg. Jag gick och la mig igen så fort ja sa hej då till dottern i dörren. Sonen gjorde läxor under dagen och jag sysslade inte med så mycket mer än att gå en halv mil och snacka med folk genom datorn. När kvällen kom var det bara sonen och jag hemma. Jag lagade mat och vi tittade på en film som gick på tvn. Såklart poppade vi popcorn. Sonen åt lite av sitt påskgodis och jag gjorde mig chokladbollsgegg. Vi båda satt som fastlimmade i fotöljerna framför tvn. Senare på kvällen fick vi besök av Fille. Vi tittade på ytterligare två filmer, The wanted och Due date. Vi skratta så vi höll på att krivera. Fille stannade över natt.

Min tur att köra barnen på morgonen. Städerskan kommer även idag så jag fick ta och plocka i ordning lite på alla min grejer. Annars vet man aldrig vart de hamnar. Tänkte ta tag i mitt bloggande. Så tog mina grejer och satte mig ute då det var fint väder. Såklart blev det mulet och kallt när jag satte mig där ute. Jag gick glatt in igen och satte mig på soffan. Självfallet tittar solen fram och jag gick ut igen. Så höll jag på minst fem gånger. Jaga solen som en huligan. Jag surade till och gick upp och la mig i min säng och fortsatte att blogga. Jag blev glatt avbruten av ett samtal på Google +. Helt random så var Majsen, Britta, Sandra och jag inne samtidigt. Det blev ett långt samtal och såklart skulle min dator balla ur också. Jag sprang mellan min datorn och den där nere. Efter mycket slit blev det ett halvlångt samtal med mina godingar. När de alla gick och la sig. Tog jag mig en promenix på gåbandet. Blev samma som häromdagen, en halv mil istället för en hel. Plockade upp sonen vid korsningen och när vi kom hem spelade vi lite Lacrosse. Det är roligt och jag är jätteimponerad på de som kan spela bra. Det är en komplicerad sport som krävs både teknik, snabbhet, logik och muskler! Blev inte så mycket spelade det började nämligen regna. Under middagen frågade mamman mig och jag hade bakat något. Hon hade gått och tänkt på det hela dagen. Jag hade tyvärr inte det men jag hade mina planer. Det blev en äpplesmulpaj med kanelgegga. Jag exprimenterade lite och det fick bli mitt egna recept. Medan pajen var i ugnen åkte jag och hämta dottern från fotbollen. När vi kom tillbaka smaskade vi på pajen och den var grymt uppskattad. Jag fixade såklart vaniljsås till pajen. Det var så sjukt svensk gott! Fick även några datum att välja bland till min östkustresa. Jag hoppas verkligen den blir av så jag får träffa Karla och Josefin samt se Washington DC, Philadelpia, Chevy Chase, Niagara falls, Buffalo och Annapolis. Det blir mycket att kräma in på en lång helg. Man är bara ung en gång!

Föräldrarna tog barnen till skolan. Jag fick därmed sovmorgon. Jag vaknade klockan nio och kände mig pigg. Jag känner mig så sjukt bortskämd. Blev en hel del skypande innan Zumban. Jag skypade först med pappa och sen med mamma och sist syrran, Sarah. Såklart var lilla Leah med och skypa. Snorungen bara växer och växer! Hon är så söt så. Hon är min lilla hello kitty. Zumban är så sjukt rolig. Jag måste förtsätta med det när jag kommer hem. Plockade upp dottern från skolan och drog till The Mac. Klockan blev så mycket att dottern och jag åt middag själva på The Mac. Jag åt en så saftig och god hamburgare. Hemma igen blev att fixa med min deklaration. Pappan hjälpte mig med det. Som tur hade jag tjänat så lite förra året att jag slapp betala skatt. Skönt att få det överstökat. Det ska vara inne senast den 17e april.

Gjorde pannkakor till frukost idag. Det var inte min tur att köra så det blev bara att säga hej då vid dörren. Jag tog mig en liten tupplur. Jag hatar mig själv för att ha börjat med det igen. Min ursäkt är att jag inte fått tillbaka dygnsrytmen än. Vilket jag aldrig kommer att få heller om jag förtsätter att gå och lägga mig. Jag vaknade upp och skypade med Britta. Vi hade så sjukt mycket att prata om. Tiden flyger förbi. Snackade även med Andreas en sväng också. Strax innan lunch sa jag hej då till dem och tog mig en promenix på gåbandet. Det var dåligt väder ute så vem vill ut då. Jag hade velat gå en mil men det blev bara en halv. Det är i för sig bättre än inget. Lunchade med mig själv och plockade senare upp barnen från skolan. Skjutsade dottern till fotbollen och strax därefter kom Elena hem till mig. Vi två drog vidare till Starbucks för att ta en kaffe. Vi kunde dock inte bara nöja oss med en kaffe. Vi drog en bio, Wrath of the Titans. Sjuktbra film måste jag säga. Det är en äkta Malin film! Vi såg den såklart i 3D, några riktiga bra effekter. Det är den ENDA filmen jag har hoppat till för. När det gäller 3D effekt, att få något i ansiktet. Jag blev riktigt imponerad. Det var bara en gång jag ryckte till men det var sjukt roligt att jag gjorde det. Max effekt på filmtittning, älskar det.

Vakna upp och fick iväg ungarna. Det blev inte så mycket gjort innan boot camp förutom snacka genom skype med mamma. Hon hade fått sin biljett till Miami nu. Nu är det inte långt kvar. Snart får jag krama om min mamma efter åtta månader. Jag kan inte beskriva känslan. Boot camp var givande. Jag önskar att jag hade det varje dag. Det hade suttit himla fint. Efter träningen satt jag ute i det fina vädret och sola en stund. Plockade upp barnen från skolan och efter maten åkte pappan, sonen och jag på basketmatch, Portlands NBA lag The Blazers. Lagets namn är Portland trail blazers. Vi hade en egen suite. Det var från pappans jobbs advokater som ägde rummet. Jättebra platser och sjukt god mat med massa kakor och dylikt. Man levde som en kung där. Sonen och jag hade svinkul. Det var en riktigt grymm upplevelse. En massa cheerleaders som uppträdde och såklart deras maskot. Det var en bra match men tyvärr förlora de. Hela kvällen kändes så amerikanskt!

Fille och jag missa the egg hunt. Det är när man letar efter äggen påskharen har gömt. Det är alla ägg som man har målat och även plastägg med godis, pengar och annat roligt i. Fast vi vaknade upp tills det var dags att få främmat. Jag kände mig grymt elak då jag inte hjälpte till med någonting. När den andra familjen dök upp var det dags för skattjakten. Detta året var det lag. Fille och jag var i samma lag. Vi fick en lapp med en ledtråd som ledde till annan ledtråd som tillslut ledde till den underbara godispåsen. Fille och jag hade jätteroligt under skattjakten. Vi kom dessvärre sist men det var lite klurigt. Inte de lättaste att få ihop den svåra engelskan och sen lista ut meningen med det. När vi tillslut hitta den var det dags för brunch. Det var fullkortspannkakor, quiche, kanelbullar och jättestor fruktsallad. Allting var jättegott och jag fick massa beröm för mina fula kanelbullar. Här finns det inga bullformar utan bara cupcakes. Så formarna är försmå och för höga. Det funkar så det kvittar väl. Fula men goda! Vädret var helt underbart så Fill och jag gick ut och sola på altanen. Barnen lekte ute med sina nya leksaker. Sonen fick bl.a. en minihelikopter att flyga med. Fille och jag satt på altanen och dega tills det var dags att åka till familjens kusiner. Där fick vi vara med när deras barn hade egghunt. Deras barn är 1,5 år och 4 år gamla. Så det var så sött se dem leta och bli superglada över äggen med godis. Vi åt någon sorts tacos och åt mumsig efterrätt. Det var någon sorts mazarin. Jag skjutsade hem Fille sent på kvällen när vi kom hem från deras kusiner. Hände inte så mycket mer. Jag gick till säng men innan tacka jag för en helt underbar påsk.

Bilen låter lite konstigt när man svänger vänster. Vi tror att det är från att den bogserades upp ur diket. Så jag fick glatt gå upp och åka iväg till verkstaden klockan kvart i åtta. Mamman plockade upp mig och vi åkte hem. Jag var supertrött. Somnade sent igår kväll, huvudvärken höll mig vaken. När jag kom hem åt jag frukost och tänkte hålla mig själv vaken. Alla utan pappan var lediga och dottern hade precis vaknat. Mamman sa till mig att jag fick gå och lägga mig igen om jag ville. Jag ville inte men jag var illa tvungen, jag orkade inte att hålla mig vaken. När jag kom upp ur sängen senare var det alldeles påskigt här. Mamman och dottern hade påskpyntat här hemma. Fast det fanns inga påskekärringar så lång ögat kunde se. Jag var tvungen att berätta om vår påsk med påskkärringar, raketer och dörrknackning för godis. De tittade på mig och sa att vi hade blandat ihop det med Halloween, Halloester. Det var roligt. Jag tycker de är roligt att lära mig nya traditioner. Det handlar mesta dels om gottigheter, god mat och massa godis tillsammans med familj och vänner.

Jag har fortfarande inte lyckas att vända tillbaka dygnet. Var hemma sent igår kväll och somnade inte på ett tag. Som tur behövde jag inte köra barnen. Rena lyxveckan! Som att de visste om att jag skulle vända på dygnet. Sista dagen för barnen i skolan denna veckan. Jag gick och la mig igen och försökte bli av med huvudvärken jag hade skaffat mig. Det gick inte så bra och jag var småseg hela dagen p.g.a. det. Jag plockade upp barnen efter skolan och körde till fotbollen. Jag gjorde inget mer än låg i sängen och vila. Kände mig inte så snäll att de fick fixa allt med middagen. Jag behöver inte göra det men brukar alltid göra det. Som tur började huvudvärken släppa och så ringde det på skype. Det var Andreas, fick skratta bort lite av min huvudvärk. Middagen blev lite sen för mig och jag hjälpte till att städa undan. Kröp tillbaka till sängen för att bli av med huvudvärken som kom tillbaka under middagen. Kändes verkligen som att jag skulle få migrän.

Fick iväg barnen till skolan, behövde inte köra denna dagen heller. Jag kröp ner i min säng igen. Jag sov tills jag skulle iväg till zumban. Herrejösses vad jag har saknat zumban. Kände det när vi körde igång. Jag hade fortfarande tränignsvärk från boot campen med det gick bra ändå. Det var superroligt. Hämtade upp dottern efter band och sen var det direkt till swimteam. Fille mötte upp mig på The Mac. Det var sjukt länge sedan vi sågs nu. Eftersom hon var iväg på semester. Vi pratade och hade oss. Vi skjutsade hem dottern och vi drog vidare till Cheesecake factory. Båda hade ätit så det blev bara efterrätt. Jag provade mango, kokos cheesecake. Den var hur god som helst. Det gick däremot inte att äta för mycket av den. Vi satt där tills det stängde. Vi sa hej då och jag åkte hem för att kasta mig i min säng. Tänkte somna tidigt men så blev det inte. Carro loggade in på skype och vi låg och prata sjukt länge. Att tiden går så fort när man har roligt.

Behöver jag säga att jag inte hade sovit så mycket de andra dagarna och har vänt på dygnet. Jag var sjukt trött och som tur behövde jag inte köra barnen till skolan. Jag behövde bara se att de kom upp osv. Jag gick tillbaka till sängen och sov grymt länge. Det var tur att jag inte hade någon lektion idag. Jag hade träningsvärk i mina lår också från alla sqauts. När jag gick upp tog jag med mig datorn och satte mig ute i det fina vädret och blogga. I hopp om att jag skulle komma ikapp. Vilket jag inte gjorde. När jag sitter där ute vill jag bara njuta av vädret, lyssna på musik och fundera. Jag plockade upp dottern från flöjt och drog till fotbollen. Var hemma sent, käkade middag och sen gick och la mig. Som sagt, jag var väldigt trött.

Så startar vårterminen igång idag. Jag snackade med mina mamma lite innan jag drog till vårens första Cardio Boot camp. Jag var halvtaggad för att starta igång igen. Jag behöver träna och jag saknar det när jag inte göra det. Men jag får alltid sån ångest att åka iväg. Att åka iväg till gymmet. Jag fattar inte, det är alltid så. Att komma iväg, att det ska vara så förbannat svårt. Blir arg på mig själv när jag tänker på det. Eftersom jag tycker det är roligt när jag väl är där och älskar känslan efteråt. Det var verkligen kanonväder. Så vi tränade utomhus. När jag kom hem tog jag på mig mindre kläder och gick ut och sola med grisen. Jag satt där ute i två timmar. Det var så otroligt gött. Jag har aldigt haft så här mycket "färg" så tidigt på året. Det var vindstilla och cirka 25 grader celcius. Snackade lite med Andreas innan jag i panik slängde mig iväg till flygplatsen. Jag hann som tur till flygplatsen i tid. Därmot hade det inte gjort något om jag var sen för väskorna krånglade och det tog ett tag innan de kunde få dem och hoppa in i bilen. Alla var som små pepparkakor. De hade haft det underbart. När vi kom hem lagade vi mat och satt och prata vid bordet. Min familj är bara för roliga. Vi satt och titta i kors och diskutera om hur bra vi kunde göra det. Det är då man känner sig som hemma. Man kan vara helt koko som sig själv och det är helt okej. Att man känner sig bekväm med varandra. Jag är så glad att jag hamna hos dem, att vi valde varandra och att jag har haft så tur. När jag gick och la mig frågade jag mig själv vart denna veckan tog vägen. Vet att jag trodde den skulle vara seg för att det var som tomt hemma men den försvann snabbare än vad jag kunde blinka.

Jag hade ingen att lura och som tur, ingen som lura mig. Jag fick däremot höra om min syster roliga aprilskämt på pappa om hans älskling, Oldsmobilen. Jag skratta så jag vek mig. Jag gjorde mig i ordning och tog en sväng till affären. Blegade runt men hittade inte riktigt något. Jag blev väl lite småsugen på ett par skor. De var ett par träningskor, hel vita. Det var väl de som fick mig att fundera lite. Det finns så mycket att välja mellan här borta så. Jag köpte däremot mig ne mörkchokladkaka. Ja, ni läste rätt. Jag vet inte vad som har flygit i mig. Jag tycker inte om godis längre och mjölkchoklad är för sött. Jag tycker den mörka chokladen smakar perfekt. Den är söt och ger den chokladiga smaken och är ändå söt. Tror allt det är tack vare 60 day challenge. När jag kom hem var Basse inne på skype. Så det blev att jag skypande med honom. Jätteroligt att prata med honom igen, det var ett tag sedan. Vi pratade en massa om framtiden. Nästan så jag längtar hem lite så man kan sätta fart. Jag spenderade resten av dagen i det fina vädret och städade huset lite smått.